Den 2 januari trädde den nya uppförandekoden i kraft, en kod som bland annat innebär att räddningsfartygen måste ansöka om en ankomsthamn direkt efter en räddning och genast bege sig dit. Något som i praktiken innebär att ett fartyg inte kan ägna sig åt flera räddningsuppdrag på raken, då de måste ankomma till den av de italienska myndigheterna angivna hamnen inom utsatt tid.

De fartyg som inte följer reglerna riskerar böter på mellan 10 000 och 50 000 euro, det vill säga cirka 110 000 till 550 000 kronor. De riskerar även ett tillfälligt stopp för fartyget på två månader. Vid upprepade brott mot den nya uppförandekoden kan fartygen bli beslagtagna.

Bryter mot internationell sjölag

Men räddningsorganisationerna protesterar mot de nya reglerna. I ett gemensamt öppet brev skriver de 18 organisationer som verkar på Medelhavet att den nya lagen bryter mot både internationell sjölag, EU-lagar och mänskliga rättigheter. De uppmanar den italienska regeringen att dra tillbaka lagen och att det hela bör ”trigga en stark reaktion” från EU:s institutioner.

”Dekretet riktar sig skenbart till icke-statliga SAR-organisationer (som genomför sök- och räddningsinsatser, reds anm.) men det verkliga priset kommer att betalas av människor som flyr över centrala Medelhavet och hamnar i nödsituationer”, skriver organisationerna.

Flera av dem har också uttryckt att de inte kommer att följa de nya reglerna, bland annat den tyska organisationen Sea-eye.

”Sea-Eye kommer inte att följa någon olaglig uppförandekod eller något annat officiellt direktiv som bryter mot internationell lag eller lagarna i vår flaggstat. I vårt fall är dessa lagar i förbundsrepubliken Tyskland. Vi förkastar därför denna så kallade uppförandekod och fruktar att detta kommer att leda till konflikter med de italienska myndigheterna. Vi förväntar oss därför att den federala regeringen skyddar sjöräddningsorganisationerna under tysk flagg från de italienska myndigheternas illegala beteende och stöder oss beslutsamt i händelse av konflikt. Varje försening av vår verksamhet äventyrar människoliv”, säger Annika Fischer, styrelseledamot för Sea-Eye, i ett uttalande.

Nordliga hamnar sinkar arbetet

De senaste dagarna har de italienska myndigheterna börjat tilldela räddningsfartygen hamnar allt längre norrut i landet.

– Nyligen har räddningsfartyg upprepade gånger varit tvungna att segla till avlägsna hamnar som Bari, Salerno, Livorno och Ravenna, vilket utsätter redan försvagade överlevande för risker som kan undvikas och minskar den totala räddningskapaciteten i Medelhavet”, säger Mirka Schaefer, talesperson för den Berlinbaserade organisationen SOS Humanity, till Infomigrants.

Även de andra organisationerna konstaterar i det öppna brevet att de långa resorna gör att fartyg hålls borta i flera dagar från det område i centrala Medelhavet där flest drunkningsolyckor sker.

”Organisationerna är redan överansträngda på grund av avsaknaden av statliga sök- och räddningsinsatser, och den minskade närvaron av räddningsfartyg kommer oundvikligen att leda till att fler människor tragiskt drunknar till havs”, skriver de.

Maximilian James, talesperson för Sea-Eye, säger till Infomigrants att de redan upplevt svårigheter på grund av de nya reglerna. Under organisationens senaste uppdrag tilldelade Italien deras fartyg en hamn i Livorno (i höjd med Bologna) och instruerade dem att segla dit direkt, trots att ett annat nödrop fortfarande pågick.

”Bara för att vi räddade dem (63 personer i ett uppdrag, reds anm.) kunde (ytterligare) 45 personer räddas efter sex dagar till sjöss. Om vi hade åkt direkt till hamnen i Livorno, skulle dessa personer med stor sannolikhet vara döda nu. Det är vår plikt, liksom varje fartygs plikt, att rädda människor från nöd till sjöss”, säger han.

Rädda liv en "moralisk och juridisk skyldighet"

Enligt FN-organet IOM har närmare 1400 migranter rapporterats saknade i centrala Medelhavet under förra året, vilket gör det till en av de dödligaste migrationsrutterna i världen.

Även EU kritiserar lagen.

”Medlemsländerna måste respektera internationell rätt och sjölag: att rädda liv till sjöss är en moralisk och juridisk skyldighet”, sade EU-kommissionens talesperson Anita Hipper under torsdagen. Samtidigt underströk hon att det inte är upp till EU att analysera innehållet i Italiens nya dekret.

Ytterligare en aspekt i den italienska lagen som organisationerna reagerar på är att fartygen förväntas samla in uppgifter ombord, såsom asylansökningar.

”Det är staters plikt att initiera denna process och ett privat fartyg är inte en lämplig plats för detta. Asylansökningar bör endast behandlas på torra land, efter landstigning till en säker plats, och endast när akuta behov har täcks”, konstaterar organisationerna i sitt brev.