Den stegrande aggressionen från Ryssland borde från början ha mötts med ständiga säkerhetspolitiska förhandlingar, inte ett ökat samarbete med Nato. Det anser Gudrun Schyman som menar att den svenska Natoprocessen genomfördes i total nonchalans mot demokratin.
– Rysslands vidriga invasion av Ukraina har ett förspel i avtal och brutna löften alltsedan murens fall och sedan Rysslands folkrättsvidriga annektering av Krim, säger Gudrun Schyman i en intervju med Fempers nyheter, där hon får frågan om hur hon ser på det pågående kriget i Ukraina.
De stegrande spänningarna i området, och omvärlden, var påtagliga under en längre period, innan Ryssland invaderade Ukraina i februari. Men vi använde inte alla möjligheter för att minska oron och öka tryggheten, menar Schyman.
– Hur hade en fredspolitik kunnat se ut? Använde vi alla vägar som fanns för att bygga trygga relationer? (…) Använde vi diplomatin för att få ständiga försäkringar om att läget är lugnt, att det inte finns några missuppfattningar eller störningar. Uppmuntrade vi samarbete över gränserna i alla gränsområden? Knappast, säger hon till Fempers nyheter.
Istället utvecklade Sverige under perioden ett allt tätare samarbete med Nato. Att den socialdemokratiska regeringen slutligen i våras ansökte om Natomedlemskap, var inte något som kom som en överraskning för Schyman. Däremot blev hon förvånad över hur det hela gick till.
– Det som förvånade var den totala nonchalans mot demokratin, både i det egna partiet och i samhället i stort, som detta genomfördes.
”Handlar om att rädda liv”
Det viktigaste i detta skede, är att få stopp på lidandet och rädda människoliv. Därför bör prioriteringen i dagsläget ligga på att uppnå en fredsuppgörelse, något som efterfrågas av allt fler, enligt Schyman.
– Den skulle naturligtvis behöva innehålla eftergifter från bägge håll men skulle stoppa det omedelbara dödandet och förstörelsen. Det handlar om att rädda liv. Ju fler liv som räddas desto fler människor finns kvar att påbörja ett återuppbyggnadsarbete, politiskt, materiellt, socialt och känslomässigt. Målet måste vara demokrati och självbestämmande.
– Hur många offer ska vi behöva se på militarismens altare? Vapensmedjorna går på högvarv, både i USA och i Sverige, men det borde vara förhandlingsbord som levererades, säger Gudrun Schyman.
