”I en varierad natur finns växter, växtätare som betar, rovdjur som äter andra djur och lämnar rester till andra djur och arter som bryter ner organiskt avfall.” Skriver författaren i debattartikeln där hon också ställer sig frågan om vad våra politiker grundar sina beslut på.
DEBATT I maj beslutade Sveriges riksdag om en minskad vargstam i vårt land. Och senaste månaden har EU-parlamentet tagit fram ett förslag som ska göra det lättare att besluta om skyddsjakt på stora rovdjur. I Sverige är de alla, varg, lo, björn, järv och kungsörn fridlysta.
Det EU-parlamentet vill få till är en ny lag som gör att klassningen på stora rovdjur ska komma att ändras, från strikt skyddade till förvaltningsbara. Smaka på ordet förvaltningsbara… Det ger en smak av byråkrati, synonymt med ett noggrant arbete som sker formellt och ämbetsmässigt.
Låt oss säga till och med trovärdigt!? Men kring rovdjursstammar och jakt handlar det enbart om gynnsam bevarandestatus. En extremt lågt räknad siffra för att djurarten inte helt ska utrotas. I den verkliga naturen, där alla individer och arter samspelar med varandra och bidrar till biologisk mångfald, där finns inte minimiantal.
I en varierad natur finns växter, växtätare som betar, rovdjur som äter andra djur och lämnar rester till andra djur och arter som bryter ner organiskt avfall. Forskare är överens om att utarmningen av biologisk mångfald är alarmerande, farlig. Vad får då alla beslutsfattare att tänka så kortsiktigt? Är de populistiska? Dåligt pålästa? Agerar de egenintresse? Jag vet inte, men den enda smak i munnen jag får är bitter. Jag undrar på riktigt hur det ska gå i framtiden om vi inte tar hand om vår miljö, naturen och alla dess funktioner? Är vi människor inte klokare än så?
Maria Ljung
