Helger med barnen i centrum

Ärligt. Den är ett förbannat gift. Spriten. Måste få det sagt. Även om de allra flesta kan hantera den innebär jul och nyår och ett gäng andra högtider inte bara glädje för alla. Och för alla som använder alkohol är risken för att det går snett på nåt sätt som störst på fyllan. Det finns gott om anledningar att supa loss under resten av året. Även om du är trygg med ditt drickande finns det barn, och vuxna, som inte är trygga med att se folk dricka oavsett hur pålitliga de är annars. Nyktra storhelger kan vara den finaste gåva ett barn kan få.

Magin med jul och nyår är hittepå, naturligtvis. När det är som mörkast under året behöver vi nåt som piggar upp. Det är rent fysiologiskt. Vi behöver ljus för att hålla oss friska, både själsligt och kroppsligt. Så människor har uppfunnit de mest knasiga traditioner. Människor med brinnande ljus i en krans runt huvudet som dyker upp alldeles för tidigt på morgonen med fikabröd och sjunger flummiga sånger om folk som vattnar hästar. Inte så genomtänkt. Men vackert. Och kanske nödvändigt.

Många av de traditioner vi håller oss med i dag har rötter i bondesamhället. Eller snarare i en blandning av verklighet och fantasier. En massa saker som vi tror är uråldriga är påhittade rätt sent.Traditioner får oss att må bra för att de ger livet regelbundenhet och en viss trygghet. Samtidigt bär de på en massa ideal. Om manligt och kvinnligt. Om vilken mat som passar. Och inte minst om hur man beter sig när det är fest. Men det fina i kråksången är att en tradition kan uppstå när som helst och att vi alltid är fria att skapa våra egna, inte nödvändigtvis utan att spara det fina som redan finns.

Nya traditioner

I svensk kultur är det fint med mat som har varit bökig att laga till. Och det är fint med smått. Båda visar på omsorg, men det är också ett sätt att skapa gemenskap. Om du har barn hemma, bjud in dem i planeringen och låt dem få vara med på resan. Jag har ingen aning om hur man kan göra en vegansk korv själv, men jag är notoriskt misstänksam mot alla former av färdigprodukter, oavsett etiken, och skulle gärna utforska det tillsammans med barn. Pickles och inläggningar är vintermat också traditionellt och jag gillar att lägga in aubergine, morötter och svamp i ättikslag med kryddor som passar.

Hemgjord tofu är en av mina favoriter och om den får bli tillräckligt fast kan den fungera som råvara för många av julens traditionella rätter. Insaltad och lätt torkad i rödbetssallad med kapris och äpplen. Marinerad. Till nyår i en rykande nudelsoppa med citrongräs och galangal eller i någon efterrätt. Nötter och sirap passar superbra med tofu. I år ska jag testa att kandera tofu med lite kanel. Vet inte om det kommer att funka, dock.

Bjud in barnen och blötlägg sojabönor över natten. Bönorna ska sen mixas och lakas ur i vatten till sojamjölk. Lite citronjuice eller vinäger får mjölken att skära sig. Sila från vasslen genom tunt tyg och forma en klump av tofun. Det är flera kvällars pyssel och min erfarenhet är att det är lättare att få barn, och vuxna, att lära sig att tycka om nya maträtter om de får vara med och laga dem. Att sen utforska vilka andra proteinrika bönor och ärtor som går att göra bönost av är ett äventyr i sig.

Lekar och spel

Lappen i pannan: Det behövs bara två deltagare, men ju fler desto roligare. Alla förser sig med en hög med lappar och en penna. Skriv namnet på en känd person eller sagofigur till den som sitter till vänster om dig. Personen till höger om dig skriver en lapp till dig. Tejpa den i pannan utan att titta på framsidan.

Välj ut nån som får börja. Den får ställa en ja och nej-fråga till var och en runt bordet i tur och ordning. Vi brukar inte bry oss om att räkna poäng, men det gäller att komma på vem du är så snabbt som möjligt. En särskild mysfaktor ligger i att det går att anpassa valet av namn efter mottagaren av lappen. Inkluderande i bästa fall.

Skattjakt deluxe: Varje påsk när mina barn var små arrangerade jag avancerade skattjakter med kartor, gåtor och kluriga mysterier. Riktigt små barn kan ha svårt att hålla uppe intresset längre stunder, men äldre barn brukar älska jakterna. Ett trick är att småmuta ungarna på vägen med en och annan godbit. Den första uppgiften brukar vara att få tag på kartan. Jag delar gärna upp den i flera delar och gömmer på olika ställen. Och naturligtvis är texten på kartan kodad.

Årets favorittrick

Det mesta jag har lärt mig under året har jag berättat om redan. Men jag har kvar några nya trick som jag inte berättat för er. Och två av dem är mina favoriter.

1. Tvålvaggan: Att fira en nystädad toalett med att lägga en ny, fräsch tvål på handfatskanten är en underbar känsla. Men lyckan går snart över. Efter några dagars användning ligger där en oformlig, grå klump i en sjö av slemmig tvålröra. Eftersom jag är flytande tvålskeptiker innebar ett tips på nätet en revolution. Spänn några gummisnoddar runt tvålkoppen så tätt att tvålen inte kan trilla ner.

Tvålen svävar ovanför sjön av slask och torkar ut lite mellan varven och hindrar förvandlingen till slemmig klump. Vätskan som bildas i koppen brukar jag göra rent handfatet med.

2. Blixtlim på speed: Vem som helst som har luktat på blixtlim fattar att det är skumma grejer i tuben. I de allra flesta fall finns det betydligt mer miljövänliga lösningar när något ska lagas, men ibland behövs det tunga artilleriet. Och då är det smart att maximera effekten av limmet. Folk har upptäckt att ämnena som finns i blixtlim reagerar med ämnen som finns i alla hem och blir betydligt starkare.

Bikarbonat, som finns i bakpulver och grafit från en blyertspenna är de mest testade tillsatserna och det funkar verkligen. Strö lite bikarbonat runt det som ska limmas och fyll på med lim och se hur det bubblar och ryker om blandningen när kemin kickar in. Men för att skapa fogar som verkligen håller är det fortfarande viktigt att rugga upp ytan, se till att där inte finns fett och smuts och om möjligt sätta fogen under hårt tryck medan den torkar.

Med det vill jag önska mina kära läsare en god jul och ett riktigt gott nytt år!