– De vetenskapliga råden är väldigt tydliga – inget fiske efter ål kan anses hållbart, i motsats till vad Sveriges landsbygdsminister Peter Kullgren hävdar. Vi måste göra allt för att stoppa dödligheten av den akut hotade arten. Förutom fiskestoppet krävs att den svenska regeringen satsar på att återställa förlorade livsmiljöer och skapa fria vandringsvägar, säger Inger Melander, expert på fiske och marknad på WWF.

Ålen är akut hotad och har försvunnit helt i stora delar av Europa. Bestånden har minskat med mellan 95 och 99 procent sedan 1950 och har rött ljus i WWFs fiskguide.

Enligt WWF lade EU-kommissionen fram ett tydligt förslag för att skydda ålens vandring när den är som störst. Men efter hårt tryck från medlemsstaterna blev det i stället ett kompromissavtal som det är svårt att bedöma effektiviteten av.

Många kryphål

Visserligen förlängde man fiskestoppet varje år från tre till sex månader, men det är upp till varje enskilt land att avgöra när på året som stoppet ska gälla.

– Överenskommelsen lämnar många kryphål. En klar svaghet är att medlemsländerna själva kan välja när de vill förlägga sina nationella ålfiskestoppsperioder, exempelvis när det gynnar näringen och inte ålen, säger Inger Melander.

Internationella Havsforskningsrådet, ICES, har skärpt ålrekommendationen till “noll fångst i alla livsmiljöer 2023”. Råden omfattar ålens alla livsstadier och allt fiske, inklusive fångst av glasål för utsättning och vattenbruk. Annan dödlighet av ål som orsakas av människan, till exempel genom vattenkraftverk, bör minimeras och tas bort där det är möjligt.

– Från WWFs sida vill vi se ett totalt fiskestopp på ålen i hela Europa. Men om det bara blir en sex månaders förbudsperiod så är det jätteviktigt att det svenska fiskestoppet införs mellan 1 juli till 31 december, då ålen har sin vandringsperiod och fiskas som mest, menar Inger Melander.