– Om vi inte ändrar på sättet som vi producerar och använder plast så kommer det finnas mer plast än fisk i havet 2050, sade EU-kommissionens vice ordförande Frans Timmerman när strategin presenterades för ett par veckor sedan.

Han poängterade att alla aktörer behöver arbeta tillsammans mot en högre grad av återvinning och återanvändning och det övergripande målet är en cirkulär ekonomi för plasten. Men hur konkret är då strategin?

Delmålen handlar om att

• göra återvinning lönsamt för företagen

• öka andelen återvunnet material

• begränsa uppkomsten av plastavfall

• åtgärda nedskräpning till havs

• begränsa tillsatta mikroplaster i kosmetiska och andra produkter

• samarbeta globalt

• samt att främja innovation och investeringar för cirkulära lösningar.

Men det finns inte angivet många slutdatum, mycket beskriver istället ett pågående arbete och fokus ligger mer på incitament än förbud och lagförslag. EU-parlamentarikern Jytte Guteland (S) tycker att strategin är ett steg i rätt riktning, men att den är för vag.

– Strategin presenterades i samband med nyheter om plastberg i Karibien och vi vet att det vi ser bara är några procent på ytan, som toppen av ett isberg. Det är viktigt att vi vänder på skutan och styr mot en ny riktning för konsumtion och produktion av plastemballage, säger Jytte Guteland.

Hon är bland annat kritisk till formuleringen att all plast ska göras återvinningsbar till 2030.

– Det är i sig bra att den blir återvinningsbar, men man borde skriva att plasten ska återvinnas. Det är som att börja bromsa när man redan borde ha stannat, säger hon.

Hon tycker också att målet för andelen plast som läggs på deponi är lågt satt: enbart en tioprocentig minskning.

– I Sverige läggs det ju ingen plast på deponi, men i många EU-länder görs det, och avfallsbergen växer. Här borde man sätta ett totalförbud, säger hon.

Även Johanna Ragnartz, vd för stiftelsen Håll Sverige rent tycker att formuleringarna kunde ha varit skarpare.

– Vi fick först se ett förslag till text, där det fanns skarpare formuleringar. När det sedan kom ut såg det rätt lamt ut, säger hon.

Samtidigt är hon glad att plastfrågan nu har lyfts till EU-nivå på ett tydligt sätt och att man även lyfter upp nedskräpningsfrågan som ett problem.

– Det har man inte riktigt gjort tidigare. Man har också lyft upp att användandet av engångsartiklar måste minska. Det är viktigt, för det är ofta on-the-go-konsumtionen, när vi äter och dricker på stan, som leder till nedskräpning, säger hon.

Den största bristen med rapporten tycker hon är beskrivningen av nedskräpning till havs.

– Man beskriver det som att det marina skräpet är fiskeutrustning och pinpointar då fiskeindustrin. Man missar kopplingen att skräp på land blir skräp i vatten! Även i Östersjön och våra insjöar, säger hon.

Här kommer den internationella aspekten in. I strategin står att läsa att det uppkommer omkring 25,8 miljoner ton plastavfall i EU varje år. Omkring 50 procent av detta beräknas exporteras till andra länder, varav Kina utgör 85 procent.

Samtidigt kom en annan studie från tyska Helmholtz Centre for environmental research i höstas fram till att tio av världens större floder (åtta i Asien och två i Afrika) kan stå för så mycket som upp till 90 procent av världens tillförsel av plastskräp.

– Att halvera plasttillförseln från avrinningsområdena för dessa floder skulle redan vara en stor framgång, säger rapportförfattaren Christian Schmidt.

Även miljöminister Karolina Skog (MP) ser exporten från EU som ett problem. Hon välkomnar strategin i en kommentar på regeringens hemsida och är positiv till att den  innehåller förslag om att begränsa den avsiktliga användningen av mikroplaster i olika produkter.

Men samtidigt understryker hon vikten av ”att EU tar ansvar för att det plastavfall som exporteras utanför EUs gränser materialåtervinns på ett sätt som är säkert för människors hälsa och miljön.”