1967 trodde den statliga Energikommittén att elanvändningen år 2000 skulle hamna mellan 350 och 500 TWh. Kraftindustrin trodde på det senare, 500 TWh. I verkligheten landade det på 147 TWh.
Fem år senare, 1972, gjordes en ny prognos som inte var lika långsiktig. I den trodde kraftproducenternas samarbetsorganisation Centrala Driftledningen (CDL) att elanvändningen år 1990 skulle vara 250 TWh. Trots att prognosen denna gång bara var 18 år framåt så hade man även denna gång grovt fel och det landade på bara drygt hälften, 140 TWh. Detta trots en intensiv kampanj för att elpannor skulle installeras i fjärrvärme och industrier så att det överskott som tokutbyggnaden av kärnkraft lett till skulle förbrukas. En tokutbyggnad och ett överskott som sedan länge stod i vägen för och fördröjde utbyggnaden av förnybar el.
Än i dag, 30 år senare förbrukar vi, liksom 1990, ca 140 TWh om året. Trots de erfarenheterna står vi där igen. Elföretagen pratar om att vi kommer behöva ungefär dubbelt så mycket, 240–310 TWh, år 2045. Och politiker och medier hänger okritiskt på. Denna gång är det inte elpannor som ska byggas ut utan elbilar, elflyg, fossilfritt stål och så vidare. Återigen ska kärnkraften byggas ut på fantasiprognoser. Allt för att vi ska kunna fortsätta vårt missbruk av billig el och allmän överkonsumtion.
Ingen ny elproduktion är hållbar, alla tär på en begränsad planet. Den enda hållbara KWh är den sparade KWh. Därför behöver vi inte nya toksubventioner av kärnkraft och annan elproduktion. Vi behöver snarare en avvänjningskur från billig såväl el som fossila bränslen. Vi kan inte ständigt sikta mot och planera för en fördubbling av elkonsumtionen under de närmaste två decennierna utan måste istället fokusera på att bygga ett samhälle som förbrukar mindre energi.
För det behöver vi höjda priser som stimulerar sparande, bara den prishöjning på hushållselen som skedde mellan september 2021 och september 2022 i södra Sverige gav en besparing på 21 procent. Det är dit och vidare vi måste om vi menar allvar med att ställa om till ett hållbart samhälle. Och inte bara i södra Sverige och inte bara för hushållen, utan i hela Sverige inklusive industrin.
