Dugongen längs den östafrikanska kusten är en av de arter som nu räknas som starkt utrotningshotad i och med den senaste uppdateringen av rödlistan. På samma sätt klassas de nu som hotade i Nya Kaledonien.

Internationella naturvårdsunionen, IUCN, skriver att det är en rad olika faktorer som ligger bakom nedåtgående utvecklingen. Oavsiktlig fångst vid fiske i Östafrika samt tjuvjakt i Kaledonien samt båtskador i båda områdena är några.

Andra faktorer är att sjögräset som dugonger äter hotas av en rad olika mänskliga aktiviteter. I Östafrika handlar det om olje- och gasprojektering, kemiska föroreningar och otillåten kustutveckling. I Nya Kaledonien handlar det om avrinning från jordbruket, föroreningar från nickelutvinning, kustutveckling samt skador från båtankare. Utöver dessa faktorer är klimatförändringarna ett hot för alla dugonger.

– Dagens uppdatering av IUCN:s rödlista avslöjar en perfekt storm av ohållbar mänsklig aktivitet som decimerar det marina livet runt om i världen. När världen ser på den pågående FN-konferensen om biologisk mångfald för att sätta kursen mot naturåterhämtning, så har vi helt enkelt inte råd att misslyckas, säger Dr Bruno Oberle, IUCN:s generaldirektör, i ett uttalande.

Djupgående förändringar behövs

– Vi måste omedelbart ta itu med de sammanlänkade kriserna inom klimat och biologisk mångfald, med djupgående förändringar i våra ekonomiska system, annars riskerar vi att förlora de avgörande fördelarna som haven ger oss, fortsätter han.

Abalone-snäckor, eller havsöron som de också kallas, är en annan grupp som är starkt hotad. 20 av världens 54 abalonearter är nu utrotningshotade, enligt den första globala rödlistningssbedömningen av dessa arter. Snäckorna säljs som några av världens dyraste skaldjur, med ohållbart fiske och tjuvjakt som främsta hot, skriver IUCN. Situationen förvärras av klimatförändringar, sjukdomar och föroreningar.

Är "kanariefågeln i kolgruvan"

Klimatet påverkar dessa arter på en rad sätt. Bland annat har marina värmeböljor ökat förekomsten av olika sjukdomar bland snäckorna, samtidigt som de också dödar algerna som snäckorna äter. Samtidigt skapar föroreningar från jordbruk och industrier algblomningar som förgiftar snäckorna. Till exempel har arten Omani abalone, som finns kring den arabiska halvön, halverats i antal.

– Abaloner speglar mänsklighetens katastrofala förmynderskap över våra hav i ett mikrokosmos: överfiske, föroreningar, sjukdomar, förlust av livsmiljöer, algblomning, uppvärmning och försurning, för att bara nämna några hot. De är verkligen kanariefågeln i kolgruvan, säger Howard Peters, medlem IUCN:s specialistgrupp på mollusker, samt forskningsassistent vid University of York i Storbritannien, som ledde utvärderingen av abalonesnäckorna.