Regeringen vill satsa på att fånga in koldioxid. Men tekniken är hittills dyr och långt ifrån kommersiellt bruk. Ändå är statsminister Ulf Kristersson (M) säker.
– Det är utan tvekan en del av framtiden, säger han.
Statsministern gjorde tillsammans med nästan samtliga ministrar i regeringen ett studiebesök på kraftvärmeverket Stockholm Exergi i Värtahamnen på onsdagen.
Med sig hade de EU-parlamentets talman Roberta Metsola och flera EU-parlamentariker som ville sondera terrängen inför Sveriges ordförandeskap i EU. En viktig del av ordförandeskapet blir förhandlingar om en lång rad åtgärder inom ”fit for 55”-paket som EU-kommissionen lade fram sommaren 2021.
Enligt svenska EU-parlamentariker, däribland liberalen Karin Karlsbro, finns en oro i EU-korridorerna om att Sveriges ordförandeskap inte kommer att vara lika ambitiöst i klimatfrågorna som man trott. Det skulle vara en förklaring till att förhandlingar skyndas på under det nuvarande tjeckiska ordförandeskapet för att hinna klart till årsskiftet.
"Vanföreställningar"
Kristersson avfärdar bestämt oron för att Sverige skulle dra benen efter sig.
Jag ser inga sådana risker över huvud taget. Jag tror i sådana fall att det är avsiktliga vanföreställningar om vilken klimatpolitik vi har. Håller man inte med om att energi och klimat hänger ihop, om att elektrifiering är det viktigaste utan vill hålla på med olika symboliska saker, då tycker man säkert så.
Kraftvärmeverket har utvecklat en anläggning för att fånga in koldioxid från de restprodukter från skogen som eldas där, så kallad bio-CCS. Regeringen vill satsa på koldioxidinfångning trots att CCS-tekniken ligger många år fram i tiden och ännu inte finns i kommersiell skala.
I Norge finns två anläggningar som används för att fånga in och lagra koldioxid från gaskraftverk. Tekniken är också mycket dyr, mer än dubbelt så dyr som ny vindkraft, enligt Naturskyddsföreningen.
– Det är absolut en del av framtiden, inte framtiden med stort f. Men det är utan tvekan en del av framtiden, säger Ulf Kristersson.
– Elektrifiering och koldioxidinfångning är de två helt centrala delarna om man tittar på vägtransporter och på industriprocessen. Det är de två kanske intressantaste sakerna.
Porös sandsten
En knäckfråga om man ska satsa på CCS är hur koldioxiden ska lagras. De projekt som finns har fått släppa ut den infångade koldioxiden igen, eftersom det inte finns någonstans att lagra den.
Sveriges geologiska undersökning (SGU) har pekat ut två större områden i Sverige som lämpliga – utanför Skånes sydkust och runt Gotland.
Berggrunden utgör porös sandsten där utsläppen kan pumpas ned. Överliggande lerbergarter fungerar som ett lock och i teorin skulle 3,4 gigaton koldioxid kunna lagras på åtta platser, enligt SGU.
Kristersson vill dock inte ge något besked om var lagringen kan ske.
– Det finns ju väldigt många platser som anses lämpliga för detta. Det är klart att det är en av många saker som måste hanteras när man utvecklar det i stor skala.
Norge satsar på ett projekt med slutförvaring i Nordsjön.
TT: Ska koldioxid lagras i Sverige?
– Jag är inte geologisk expert på detta. Jag vet att det finns ganska bestämda kunskaper om var man bör lagra och hur det går till, men det kan jag inte i teknisk detalj.
Läs mer:
Syre förklarar: Fånga in och begrava koldioxid – klimatlösning eller sci-fi?
