EU-kommissionen har i dag antagit ett lagförslag om ett ramverk för certifiering av koldioxidupptag (CRC). Kommissionen skriver att förslaget kommer ”att främja innovativ teknik för koldioxidupptag och hållbara lösningar för kolinlagrande jordbruk” och att det på så sätt kan väntas bidra till EU:s mål om netto noll-utsläpp. Men förslaget har fått kritik.

Nätverket European environmental bureau menar att det visserligen är välkommet att försöka få bort koldioxid som redan släppts ut, men det viktigaste måste vara att minska utsläppen från början. Förslaget ger också intryck av att gynna marknaden för kolkrediter, som organisationen menar har en kontraproduktiv verkan. Handel med kolkrediter är en dålig morot för att minska utsläpp och ökar risken för greenwashing, skriver man i ett pressmeddelande. Man kallar också förslaget i sig för ofärdigt och naivt, och menar att det är bristfälligt integrerat i EU:s övergripande gröna giv.

Också Pär Holmgren, miljöpartistisk EU-parlamentariker, är skeptisk. Det finns risk för att det uppstår kryphål mellan lagstiftningarna när det saknas tydlighet.

– Det är viktigt att slå fast att mänsklighetens klimatpåverkan har gått så långt att vi på olika sätt måste städa upp de utsläpp vi har gjort hittills. Men det är viktigt att göra det på rätt sätt. Både rent naturvetenskapligt, att vi verkligen kan lita på att det här är kol som lagras undan, men också att skapa modeller för marknaden, så att de som bidrar med att städa upp atmosfären får en ersättning.

Lagring med frågetecken

Metoderna för kolinlagring är dock ganska osäkra. Det finns olika former av permanenta upptag, som Pär Holmgren refererar till som ”högteknologiska förhoppningar” som partier med mindre seriös miljöpolitik brukar lyfta fram, till exempel att pumpa ned koldioxid i världshaven.

– Det finns en övertro på kolsänkor, och inte tillräckligt stort fokus på att minska utsläpp nu. Kolsänkor är också begränsade.

Koldioxid kan också lagras i marken genom nya metoder för jordbruk.

– Men ska vi använda mark på ett annat sätt måste hänsyn tas till biologisk mångfald, så att vi inte skapar ett system som motverkar andra, varnar Pär Holmgren.

Det går också att lagra kol i träprodukter, men effektiviteten i detta är helt avhängig produktens kvalitet. Den typen av detaljer saknas dock i förslaget.

– Det är ett ramverk, det är väldigt vagt, det är väldigt icke-bindande, vi saknar väldigt många avgörande formuleringar, säger till exempel Wijnand Stoefs, policyansvarig på organisationen Carbon market watch, i Financial Times.

Vem ska betala?

Enligt Pär Holmgren får vi nu inte bygga upp en stor pamflett om hur saker eventuellt skulle kunna göras i framtiden, när vi egentligen inte vet hur effektiva metoderna är. Det finns heller inga tydliga förslag på hur lagringen ska finansieras på lång sikt.

– Nu har vi ett system där den som släpper ut ska betala, och så tar vi av de pengarna och ger till den som binder koldioxid. Men om vi rör oss tillräckligt snabbt från det systemet till ett där vi inte släpper ut koldioxid, vem ska då betala de stora negativa utsläppen som vi kommer behöva ha i framtiden? Jag har ställt frågan till Frans Timmermans och Ursula van der Leyen vid olika utfrågningar, men jag har verkligen inte fått något som helst svar.

Han får förhoppningsvis fler chanser, då kommissionens förslag härnäst ska behandlas av EU-parlamentet och EU:s medlemsländer i ministerrådet innan det kan realiseras.

Läs mer: 

EU vill ha samma återvinning överallt

Varningen: Kryphål från Cop27 kan öppna för missbruk av kolkrediter