– Ingen kvinna ska behöva dö, drabbas av försämrad fysisk eller mental hälsa – eller bli behandlad som en kriminell på grund av att hon inte erbjuds legal abort, säger gynekologen Rocío Gutiérrez, till IPS.

Hon är biträdande ordförande för Manuela Ramos-rörelsen, en av många organisationer i Peru som kämpar för jämställdhet – och kvinnors rätt till abort.

Abortlagen i Peru är fortfarande mycket strikt och gör inte ens undantag för om kvinnan har blivit gravid efter en våldtäkt, eller om fostret är skadat. Endast om kvinnans liv är hotat, eller om hon riskerar svåra och permanenta skador, är abort tillåtet.

Detta innebär att Peru, ett land med 33 miljoner invånare, inte har följt utvecklingen i närliggande länder som Uruguay, Colombia, Argentina samt vissa delstater i Mexiko – där kvinnorörelserna genom enträgen kamp har lyckats få bort abortförbudet.

Samtidigt är Peru bara ett av flera länder i regionen som inte låter kvinnor ta egna beslut om sina graviditeter. Detsamma gäller i El Salvador, Honduras, Nicaragua, Dominikanska republiken samt i Haiti, länder där abort är förbjudet oavsett skäl – och där straffen i vissa fall kan vara mycket hårda.

Enligt Rocío Gutiérrez organisation tvingas närmare 50 000 peruanska kvinnor om året söka vård på grund av komplikationer som uppstått efter illegala aborter. Även om det saknas officiell statistik menar Rocío Gutiérrez att dessa siffror visar hur vanligt det är att landets kvinnor tvingas genomgå farliga aborter.

Hon betonar att de strikta lagarna leder till att kvinnor stigmatiseras inom vården. Dessutom löper kvinnor som måste söka vård efter en illegal abort risk att bli polisanmälda, eftersom lagen slår fast att vårdpersonal ska anmäla dessa patienter.

Rocío Gutiérrez menar att situationen är särskilt svår för unga kvinnor, eftersom Peru är ett mycket ojämställt land där många kvinnor inte har någon möjlighet att ta egna beslut om vare sig sin sexualitet eller sin reproduktiva hälsa.

Officiella siffror visar att drygt åtta procent av alla unga kvinnor i åldern mellan 15 och 19 år under 2020 antingen redan hade fått barn eller var gravida.

En av alla unga mödrar är Yomira Cuadros, som hade hunnit bli tvåbarnsmamma redan som 19-åring. Hon säger att graviditeterna inte var planerade – men att hennes dåvarande äldre partner krävde att de skulle fullföljas.
– Första gången var jag 17 år och visste ingenting om preventivmedel. Andra gången fungerade inte preventivmedlet och jag funderade på abort, men det fanns ingen möjlighet att genomföra det, berättar hon för IPS.

Yomira Cuadros är i dag 26 år gammal, och hon säger att påtryckningarna från den dåvarande pojkvännen var mycket svåra att stå emot – och att den förändring det innebar att bli mamma vid så ung ålder var ”chockartad”.
I dag bor hon med sina två barn hemma hos sina föräldrar i en lägenhet i Lima, och har precis börjat plugga på universitetet.

– Livet blev inte som jag hade tänkt det, men det känns ändå okej nu, säger hon.

Enligt Rocío Gutiérrez blir en majoritet av landets kvinnor ofrivilligt gravida någon gång under sina liv, vilket enligt henne bevisar att de statliga programmen för familjeplanering inte fungerar.

– De oönskade graviditeterna beror på flera orsaker – däribland den dåliga sexualundervisningen i skolan och bristen på preventivmedel, säger hon.

Inte minst på grund av detta menar Rocío Gutiérrez att landets kvinnor måste erbjudas rätten till lagliga och trygga aborter. Hon är mycket kritisk till att inga resultat har uppnåtts i landet – trots den mycket långa kamp för reproduktiva rättigheter som bedrivs av landets kvinnoorganisationer.