Redan när Nino var barn stod det klart att det var journalist hon skulle bli. Hon klippte och klistrade med bitar av papper och låtsades vara en redaktör som pusslar ihop nästa nummer av sin tidning. Några år senare, 2001, går Nino på gymnasiet. På tv visades inslag efter inslag om hur journalisten Giorgi Sanaia kallblodigt hade mördats i sitt hem i Tbilisi, Georgiens huvudstad.

– Jag kunde inte förstå varför man dödade en journalist – någon som sprider kunskap och rapporterar om sådant som händer. Jag visste att jag också ville arbeta med det, säger Nino, som inte blev avskräckt att följa sin dröm utan snarare triggades av hur fel det var att en journalist skulle dödas på grund av att ha rapporterat sanningen.

Giorgi Sanaia – som inte ens hade hunnit fylla 30 när han dödades – var en känd och omtyckt tv-journalist som inte var rädd för att gräva i frågor som var obekväma för den korrupta makteliten. Georgisk polis grep en man som senare dömdes till 13 års fängelse för mordet på Giorgi Sanaia, men hans änka och många med henne var missnöjda med utredningen som inte presenterade ett trovärdigt motiv till varför den dömde mannen skulle ha mördat Sanaia. Om domen var fabricerad eller inte råder det fortfarande delade meningar om. Georgien är än idag ett land som är djupt splittrat mellan öst och väst, liksom många andra forna sovjetrepubliker.

Ryssland tar mer och mer mark

2008 utspelades det rysk-georgiska kriget efter en period av försämrade relationer mellan de båda länderna och de självutropade pro-ryska republikerna Abkhazien och Sydossetien, som egentligen heter Tskhinvali. Kriget pågick bara i ett par månader och slutade med att Ryssland lyckades ockupera mer georgisk mark än tidigare. Idag ockuperas 20 procent av Georgiens yta av Ryssland.

I fredsavtalet står det att Ryssland ska dra tillbaka sina positioner till hur det var innan kriget, men det har de fortfarande inte gjort. Snarare är det tvärtom.

– Varje dag flyttar Ryssland fram sina positioner – de tar meter för meter genom att flytta på stängslet och annektera mer mark. Totalt finns det 300 000 internflyktingar i Georgien. Majoriteten av dem har varit på flykt från sina hem sedan 90-talet då Georgien blev självständigt. 30 000 människor till lämnade sina hem efter kriget 2008 då Ryssland tog mer mark än vad man hade ockuperat tidigare, säger Nino.

Nino var färdigutbildad journalist 2005. Tre år innan krigsutbrottet hann hon arbeta som ”en normal journalist”.

– 2008 blev jag krigsreporter och sedan dess har jag fortsatt att bevaka vad som händer i de ockuperade områdena och med internflyktingarna. Som georgisk medborgare kan jag inte resa in i de ockuperade territorierna så jag pratar med människor över telefon för att ta reda på vad som händer, säger hon.

Kidnappningar nästan dagligen

Sedan 2008 vågar Nino inte heller resa till det område som kallas för ”occupation line”. Denna mark tillhör fortfarande Georgien kan beskrivas som en slags buffertzon där det ligger ett 50-tal mindre byar, men området ligger också mittmellan den georgiska militärens checkpoint och den ryska militärens checkpoint. De som bor i dessa byar kontrolleras noga av rysk militär som cirkulerar fritt i gränsområdena. Nino visar på sin telefon en bild på sig själv där hon står i ett öppet landskap med berg i bakgrunden.

– Någonstans här på fältet går gränsen mellan ”occupation line” och mark som ockuperas av Ryssland. Det är inte en tydlig gräns överallt, säger hon och pekar på skärmen.

För de människor som bor i dessa områden är vardagen svår av flera anledningar.

– För en månad sedan begärde jag ut statistik från våra myndigheter om hur många som har kidnappats av Ryssland sedan 2008 fram till i september i år. Det handlar om över 5000 personer. Kidnappningar är mycket vanliga på ”ockupation line” och något som sker nästan dagligen. Ryssland säger att det är när någon går över gränsen de ”frihetsberövas” men vart gränsen går kan skifta och de ockuperar mer och mer. Du kan bli kidnappad för att du står i din egen trädgård, säger Nino.

När någon kidnappas utpressas familjen att betala en lösensumma.

– De kallar det för ”böter” men det är inte någon böter utan ren utpressning. De tjänar mycket pengar på att göra såhär, säger Nino.

Nino berättar om trebarnsmamman Maia Otinashvili som kidnappades och hölls av den ryska ockupationsmakten i elva dagar 2018. Maia Otinashvili stod i sin egen trädgård i byn Bobnovi när hon tillfångatogs. Georgiska myndigheter, Röda korset och EU:s övervakningsuppdrag i Georgien jobbade hårt för att hon ska bli frisläppt. Hon valde att lämna landet efter att hon blev frisläppt på grund av traumat.

Georgier är oroliga

Sedan Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina har oron ökat i Georgien. Många har resonerat som att om Ryssland kan invadera Ukraina – kan de också invadera Georgien, enligt Nino. Något som också spär på oron är att det är många ryssar som har tagit sin tillflykt till Georgien. Sedan Putins besked om allmän mobilisering har antalet ökat ytterligare. Ukrainska flyktingar finns det däremot färre av – eftersom ukrainare får resa in och stanna i EU är det många som hellre gör det.

– Många är oroliga för att kriget ska påverka Georgien. Många har lämnat landet – inte minst efter att alla ryssar har anlänt. Vi har alltid varit rädda för Ryssland men nu lever Ryssland med oss här på ett annat sätt än tidigare. Georgier kommer alltid att påpeka att ryssarna kommer från en ockupationsmakt och rädslan är samtidigt att det ska provocera Ryssland, säger Nino, som i somras blev uthängd med namn och bild i lokal pro-rysk tv för sina kritiska och granskande reportage.

– De sa att jag är en spion från väst och att jag kommer att fängslas när tiden är redo för det, fortsätter hon, och tillägger att sådana här hot har ökat sedan Ryssland invaderade Ukraina i februari. Inslaget går att se här.

Komplicerad relation till Ryssland

Georgiens relation till Ryssland är komplicerad. Å ena sidan har de båda länderna stridit mot varandra och Ryssland ockuperar delar av Ryssland, men å andra sidan är den georgiska regeringen så pass vänligt inställd till Ryssland att man har avstått från att fördöma invasionen av Ukraina. Anledningen stavas Bidzina Ivanishvili – Georgiens informella härskare som var premiärminister 2012-2013 men som fortfarande anses styra landet. Partiet han startade 2012, Georgian dream – democratic Georgia, har fortfarande posten som premiärminister. Den stenrika oligarken Ivanishvili har nära band till Kreml och är i allra högsta grad involverad i dagspolitiken i Georgien.

Det sätter käppar i hjulet för de georgier som hellre ser ett närmande till EU och väst. Nino menar att de är i majoritet, något som stora demonstrationer sedan krigets början har bekräftat. Också Salome Zourabichvili, Georgiens president, har velat stötta Ukraina mer. Men hennes makt som president är begränsad, något som hon har påpekat i intervjuer.

– Civilsamhället i Georgien är väldigt politiskt. Ägare av barer och restauranger har också tagit ställning mot Ryssland. Cyberattacker har ökat det här året – vi vet inte säkert att det är Ryssland, men innehållet har flera gånger varit pro-Kreml. Ett exempel är något som hände en bar i Tblisi. Om du är rysk medborgare och går dit så behövde du signera ett papper om att du är emot ockupationen av delar av Georgien och Ukraina. Efter det får du komma in. Den här barens hemsida hackades sen med mycket upprörande innehåll. Vi vet inte vem som gjorde det men innehållet var pro-Kreml och för rysk ockupation. De straffade på sätt och vis baren för papperna som ryska medborgare skulle signera för att släppas in, säger Nino.

Trots att det har blivit svårare att vara journalist i Georgien tänker inte Nino ge upp. 

– Som journalist i Georgien tjänar du inte mycket pengar. Min man är också journalist och vi har fyra barn. Det är kärvt att få det att gå runt. Jag kan egentligen inte tänka mig att göra någonting annat, i så fall skulle det vara någonting på deltid, men just nu är det inte ett alternativ, säger hon.