Aldrig har det ljugits så mycket medvetet i en valrörelse som det gjordes i den senaste. De partiledare som nu bildat regeringsunderlag ljög något alldeles förfärande.

Självfallet visste de att den där utlovade elkompensationen inte skulle kunna betalas ut i november, 

självfallet visste de att dieselpriset inte skulle kunna sänkas så där som de hävdade, 

självfallet visste de att de vapenslag som man krävde att Sverige skulle skicka till Ukraina inte skulle kunna skickas där och då,

självfallet visste de att Ringhals inte skulle kunna starta upp igen, 

självfallet visste de att ny kärnkraft inte kan byggas på tre år, 

självfallet visste de att rättsväsendet inte skulle få 20 nya miljarder, ändå sa man det.

Självfallet visste de att …

Får man ljuga? Ja, ibland är politiker tvingade att ljuga. Den politiker som inte förnekar en förestående devalvering kan kosta sitt land mycket. Men lögnen som redskap för att vinna röster på det sätt som skedde inför årets val är oacceptabelt.

Visst, de där falsarierna kan ju tyckas harmlösa i det stora hela. Det finns värre lögner, att de används i ickedemokratier är väl känt och en del av att vara ickedemokrati. Problem av större dignitet uppstår när ledare som är demokratiskt valda ljuger och när lögnen triggar krig och massdöd.
 
Tony Blair ljög tillsammans med sin kompis George W Bush om Iraks kärnvapen – en lögn som a) kom att legitimera det militära angreppet på Irak och b) satte igång hela det elände som därefter drog igång. Inklusive gödandet av det som blev känt som IS.

Sanningen dyker ofta upp när hemligstämplingarna gjort sitt och arkiven öppnas. Alla de som var blinda och döva inför kommunismens baksida lär ha fått sig en tankeställare när de östtyska arkiven öppnades och allt vedervärdigt las i öppen dager. Vi var många som visste hur det var också innan arkiven öppnades, som hade sett skiten. Men visst, auktoritära länder förväntar man sig inte annat av än lögner. Värre, som sagt, när demokratier agerar. Som i det här fallet:

Den 4 augusti 1964 hävdade USA, under demokratisk regim, att nordvietnamesiska torpedbåtar angripit ett amerikanskt krigsfartyg på internationellt vatten i Tonkinbukten. Detta besvarades med flygbombningar av Nordvietnam. 

50 år senare offentliggörs sanningen: Allt var påhittat för att kunna motivera amerikanskt anfall. Det var en amerikansk jagare, USS Maddox, som hade öppnat eld först. Ett påstått annat anfall från nordvietnamesiska torpedbåtar hade aldrig ägt rum. 

Allt var lögn. 

Minst 2 miljoner dog under Vietnamkriget.

Borde vi inte lära oss något av detta när vi – inte minst svenska medier – har en sådan fäbless för att lita just på amerikanska uppgifter om vad som hänt och inte hänt? Vi borde vara mer kritiska än de flesta av oss tycks vara.

Att bli lurad gång på gång föder misstänksamhet. Vilket jag – kanske helt i onödan – har med mig när jag betraktar det som sägs om sprängningen av Nord Stream.