Representanter för nästan 200 länder reste till Sharm el-Sheikh med åtaganden som tillsammans leder världen mot en global temperaturhöjning på omkring 2,4 grader vid seklets slut. Det är långt över målen i Parisavtalet – som ska skydda världen från de mest förödande konsekvenserna av klimatförändringarna. Redan nu skvallrar översvämningar, torka och värmeböljor om vad som väntar på en allt varmare planet.

Ambitionen för COP27 har varit att ord ska gå till handling i klimatarbetet. Om den globala temperaturhöjningen ska kunna begränsas till 1,5 grader måste utsläppen av växthusgaser halveras till 2030. Men kurvorna fortsätter att peka uppåt.

"Hellre inget avtal"

EU uttrycker nu oro för att de förslag som ligger på bordet ska leda till minskade ambitioner när det gäller utsläppsminskningar.

– Hellre inget avtal än ett dåligt avtal, säger EU:s klimatchef Frans Timmermans på en pressbriefing i Sharm el-Sheikh.

– Vår uppgift är att hålla målet om 1,5 grader vid liv. Om vi inte gör tillräckligt för att minska utsläppen finns det ingen summa pengar på den här planeten som räcker för att hantera förödelsen som skulle uppstå till följd av naturkatastrofer och annat.

FN-mötet har överskuggats av frågan om klimatskadestånd. Och den är så pass infekterad att den har fått konferensen att gå in på övertid. Tanken var att COP27 skulle avslutas i fredags men förhandlingarna drar ut på tiden.

Ny fond?

De länder som är mest sårbara driver på för en ny fond för att hantera skador och förluster till följd av klimatförändringarna. EU vill hellre se att man använder existerande kanaler för stöd, men har lagt fram en kompromiss som skulle innebära etablerandet av en fond som en del av en ”mosaik” av finansieringslösningar.

Förslaget ingår dock i en större överenskommelse där EU vill se höjda ambitioner gällande utsläppsminskningar.

Den föreslagna fonden skulle ha fokus på de mest utsatta länderna, med finansiering från fler än traditionella givarländer. Det betyder att ett land som Kina inte skulle få några pengar, men ska bidra med pengar. Såväl Kina som Saudiarabien har dock sagt att pengar till skador och förluster inte ska komma från dem.

"Frustrerade"

Läget är väldigt pressat i förhandlingarna, konstaterar klimatminister Romina Pourmokhtari (L).

– Vi upplever att EU har tagit ganska stora kliv framåt och vi märker att vi inte får respons på det. Vi börjar känna oss ganska frustrerade, säger hon.

– Det rör inte bara frågan om skador och förluster utan området som rör utsläppsminskningar. Man har suttit under natten och tittat på förslaget som ligger och i det finns det formuleringar som enligt oss inte är acceptabla, utan skulle innebära ett stort steg bakåt i klimatarbetet. Det är inget som EU vill bidra till.

"Stort problem"

EU väntar sig att andra länder ska följa dess exempel och flytta fram sina positioner.

– När det gäller skador och förluster är EU villigt att bilda en fond med en mosaik av finansiärer och som riktar sig till de mest utsatta länderna, säger Pourmokhtari.

– Men det finns länder som inte skulle beröras av fonden, som inte är villiga att acceptera förslaget. De allra mest utsatta ländernas röster kommer inte fram i förhandlingarna och det är ett stort problem.

TT: Är det Kina och Saudiarabien du syftar på?

– De hade absolut kunnat anstränga sig mer. Men man förhandlar i grupper och det handlar om att grupperna fattar beslut som inte är lika förhandlingsvilliga som EU.

USA har uttryckt motstånd mot en ny fond för skador och förluster, men har enligt EU visat ”flexibilitet” i förhandlingarna. Vad det faktiskt innebär är i nuläget oklart.

"Oacceptabelt"

Så vad vore då ett dåligt avtal ur ett svenskt perspektiv?

– Att man plötsligt backar från 1,5-gradersmålet. Och i det förslag som ligger på bordet finns också formuleringar som skulle innebära att länderna inte skulle få förstärka sina nationella klimatplaner, säger Pourmokhtari.

– Det är oacceptabelt. Skulle det vara så att avtalet konstaterar att länderna ska ta ett steg bakåt i sitt klimatabete så är det självklart att EU inte ska bidra till något sådant, utan hellre nöjer sig med inget avtal.