Om ekocid, miljömord, förs in i Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen i Haag kan redan begångna ekocid ändå inte bestraffas retroaktivt, skriver Ann-Marie Ljungberg. Däremot skulle många makthavare avskräckas från nya miljöbrott, menar hon.
Det finns flera akuta miljöproblem. Det handlar förstås om klimat, övergödning och biologisk mångfald, men även andra stora problem: utfiskningen av våra vatten: torsken längs västkusten och strömmingen i Östersjön. På andra ställen är det ännu värre: skövlingen av Amazonas, utvinning av olja genom så kallad fracking i Kanada och flera, av varandra oberoende stora utsläpp av olja och kemikalier på internationella vatten. I dag saknas globala verktyg med tillräcklig jurisdiktion för att ställa företag och/eller individer till svars för de konsekvenser deras agerande får när det gäller internationella miljöproblem.
Men problemen är inte olösliga. Det finns en åtgärd genom vilken man troligen skulle komma tillrätta med många av de aktiviteter som leder till miljöproblem. Det handlar om att införa brottet ekocid – allvarligt brott mot miljön – som ett femte brott i Romstadgan. Den officiella definitionen av ekocid lyder ”olagliga eller hänsynslösa handlingar som begås med insikt att det finns en påtaglig sannolikhet för allvarliga och antingen vidsträckta eller långsiktiga skador för miljön som orsakats av dessa handlingar”.
Som Romstadgan är utformad i dag omfattar den de allvarligaste brotten i det internationella samfundet: krigsbrott, brott mot mänskligheten, aggressionsbrott och folkmord. Alla dessa prövas och avgörs i den internationella brottmålsdomstolen i Haag (ICC).
Kraven på att ekocid ska upptas som ett femte brott i Romstadgan blir allt fler och allt starkare, och ställs av enskilda aktörer, organisationer och länder. Europaparlamentet antog förra året ett betänkande i vilket de uppmanade sina medlemsstater att erkänna ekocid som ett internationellt miljöbrott.
Några viktiga saker att känna till är att om ekocid införs som ett femte brott i Romstadgan kan det inte få retroaktiv verkan, inte heller kan ICC hålla företag ansvariga, enbart individer, det betyder att till exempel Brasiliens president Jair Bolsonaro inte skulle kunna ställas inför rätta för den skövling av regnskog som han har tillåtit och uppmuntrat, inte heller skulle de industritrålare som har trålat upp strömmingsbeståndet i Östersjön kunna ställas till svars. Däremot skulle en internationell ekocidlag kunna förhindra att liknande saker sker i fortsättningen. Bara vetskapen om att man kan hållas straffrättsligt ansvarig, och då inte bara med påföljden böter, för sina beslut, skulle troligen vara nog för att avskräcka många beslutsfattare från miljöfarliga projekt.
Det finns också saker som talar för att tillägget av brottet ekocid i Romstadgan kan vara en relativt enkel process som kanske går att genomföra under några år snarare än, som många andra miljöåtgärder, decennier. Bland annat för att begreppet ekocid var på tal redan när Romstadgan antogs 1978.
Hittills har 123 länder ratificerat ICC. Det krävs att två tredjedelar av länderna, det vill säga 82 länder, godkänner förslaget om en internationell ekocidlagstiftning för att den ska kunna införas i Romstadgan. Antalet aktörer som propagerar för detta växer stadigt. Utöver att EU uppmanar sina medlemsstater att stötta en internationell ekocidlagstiftning, är även nationer som Belgien, Luxemburg, Samoa, Bangladesh, Maldiverna och fler, öppet positiva. Sverige har ännu inte gjort det. Men det är alltså viktigt att Sverige gör detta så fort som möjligt.
