Med rasande fart har den nya regeringen monterat ner allt som kallas miljöpolitik. De verkar närmast besatta av att sätta stopp för det som på något sätt kan kopplas till Miljöpartiets regeringsmedverkan.

På en månad har Åkessons regering sett till att Sverige gått från att vara en av världens värsta planetförstörare räknat per invånare, men med några slags ambitioner att göra något åt det, till att vara ett av de värsta länderna utan några som helst ambitioner att göra något åt det.

– Gör vi det inte så gör vi inte det, säger finansministern med en axelryckning när en mer eller mindre enig expertis påpekar att det blir omöjligt att nå miljömålen med regeringens politik.

Samtidigt börjar fängelsedomar trilla in mot de miljöaktivister som försöker göra något åt den politik som kommer göra det omöjligt för en stor del av dagens unga att leva ett drägligt liv. De som försöker stoppa dem som saboterar planeten med fredlig civil olydnad i form av blockader döms numera för sabotage. Samma form av aktiviteter som tidigare på sin höjd ledde till böter för ohörsamhet mot ordningsmakten. Det trots att de regeringspartier som i våras krävde hårdare tag mot miljöaktivister ännu inte hunnit ändra lagen.

Det är inte bara orimligt i en rättsstat, det är också en rejäl upptrappning från staten mot kampen för att rädda planeten som en beboelig plats. Frågan alla miljöaktivister nu bör ställa sig, när staten trappar upp konflikten och börjar döma allt fler till fängelse för sabotage, varför då nöja sig med fredliga blockader? Varför inte gå över till sabotage av det som saboterar vår livsmiljö när domarna ändå blir sabotage? Varför inte som plogbillarna öppet och fredligt banka sönder plan, men då inte bara stridsflygplan utan vanliga flygplan? Varför inte sabotera nya vägbyggen? Självklart öppet och på ett sätt så ingen människa eller annat djur riskerar att komma till skada, men som ändå oskadliggör det som hotar oss.

Men detta får inte bara bli en fråga för dagens miljöaktivister, utan alla bör fråga sig hur långt ska regeringen få gå i att förstöra planeten innan vi agerar. Hur full ska koldioxidbudgeten hinna bli innan vi får nog? Och vilka statliga repressalier mot fredlig civil olydnad tänker vi acceptera? Amnesty har redan kritiserat Sverige för detta, men hur auktoritärt behöver styret bli innan den stora massan är beredd att backa upp dem som staten nu slår tillbaka på?

När staten trappar upp kampen mot oss och allt levande, då behöver kampen mot den stat som saboterar också trappas upp. Det är dags att agera, det är dags att ta kampen mot dom som försöker kväva både kampen och planeten.