Kvinnor som går på gatorna med hår som fladdrar i vinden och studenter som äter lunch tillsammans. Vanliga syner i stora delar av världen – men i Iran tecken på en total systemförändring.
– Det var omöjligt för bara några år sedan, nu sker det överallt, säger Mahmood Amiry-Moghaddam från organisationen Iran Human Rights.
Det måste vara omkring 40 år sedan som så många kvinnor vistats i det offentliga utan att täcka håret i Iran.
Protesterna som pågått i snart två månader – de kraftigaste i den islamiska republikens 43 år långa existens – handlar om mycket mer än rätten att slippa huvudduk. Men slöjan är en av statens starkaste symboler. Att elda upp den, lämna hemmet utan den eller helt enkelt låta den falla ned på axlarna, så som många iranska kvinnor gjort de senaste veckorna, har därför blivit ett av de främsta sätten att visa motstånd på.
– Vi måste ha i åtanke att det är en totalitär regim vi har att göra med, som inte bara vill styra politiken utan även de allra mest privata delarna av människors liv, säger Mahmood Amiry-Moghaddam från Oslobaserade människorättsorganisationen Iran Human Rights.
Enorm symbolik
Därför har protesterna i Iran utvecklats till att bestå av mer än gatudemonstrationer, där människor skanderar ”död åt diktatorn”. Studenter på flera universitet runtom i landet trotsar styret genom att äta lunch tillsammans i de annars könssegregerade skolkafeteriorna. Yngre skolelever river bilder på högste ledaren Ali Khamenei ur läroböckerna och på internet sprids otaliga filmklipp där landets mäktiga mullor får sina turbaner, som visar deras uppburna ställning i det religiösa samhället, avkastade av förbigående.
– Det finns en enorm symbolik i det. Mullorna tillhör det mäktigaste samhällsskiktet i Iran, nu är många av dem rädda för att gå ut på gatorna med turbanerna på, säger Amiry-Moghaddam.
Mur av rädsla faller
För bara några år sedan, 2019, greps då 24-åriga Yasaman Aryani och dömdes därefter till 16 års fängelse för bland annat ”anstiftan och medhjälp till korruption och prostitution”, efter att hon på internationella kvinnodagen publicerat en video där hon visade håret.
All civil olydnad som nu syns dagligen i Iran tolkar Amiry-Moghaddam som ett tecken på att den mur av rädsla som diktaturen bygger sin existens på är på väg att falla.
– Det visar dels hur regimen inte är så stark som den velat framstå, och att folket är mycket mäktigare än regimen låtsats om.
Men staten åtnjuter fortfarande stor makt, och utövar den särskilt genom våld. Hundratals demonstranter har dödats, tusentals har frihetsberövats och en överhängande majoritet av det djupt konservativa parlamentet manar till dödsstraff för de gripna.
Ökade avrättningar
Organisationen Iran Human Rights grundades av Mahmood Amiry-Moghaddam med det huvudsakliga syftet att dokumentera Irans många avrättningar av fångar. De senaste åren har allt fler iranier dömts till dödsstraff, något som ofta sker på godtyckliga grunder och av politiska skäl. 2021 avrättades 333 fångar enligt organisationen, 25 procent fler än 2020. Hittills i år har 462 fångar avrättats. Detta är utöver de hundratals demonstranter som dödats av säkerhetsstyrkorna på gatorna.
– Vår förklaring till de ökade avrättningarna är att det gjorts i ett försök att förhindra det som nu sker. För regimen vet att när protesterna väl börjat, när illusionen av makt brutits, så kan det mycket väl leda till dess fall. Vi är inte där än, men på god väg, säger Amiry-Moghaddam.
Fakta: Protesterna i Iran
Den största protestvågen som skakat Iran sedan den islamiska revolutionen 1979 startade med 22-åriga Mahsa Zhina Aminis död.
Amini, en kurdisk kvinna från nordvästra Iran, greps av moralpolis i Teheran den 13 september för att hon inte ansågs bära sin huvudsjal på korrekt vis.
Amini fördes till sjukhus efter att ha segnat ner och fått vad polisen hävdar var en hjärtattack – något som bestrids av 22-åringens familj, som hävdar att hon utsatts för kraftigt våld mot huvudet. Den 16 september, efter att ha legat i koma, avled Amini på sjukhus
Vid Aminis begravning i hemorten utbröt spontana protester, som därefter utvecklades till en demonstration där kvinnor tog av sig huvudduken och skanderade slagord. Protesterna spred sig snabbt över landet.
Vid många tillfällen har demonstrationerna slagits ned med brutalt våld från regimens säkerhetsstyrkor. Hundratals demonstranter har dödats och tusentals gripits.
