Med valfacit i hand har en hel del skrivits om unga människors samtida högervridning. Moderaterna blev största parti bland förstagångsväljare, samtidigt som näst största, SD, nästan fördubblade sitt stöd från förra valet. I skolvalet fick M, KD och SD majoritet.

”Generation Greta finns bara på kultursidorna” konstaterade Adam Cwejman, politisk redaktör på GP:s ledarsidor. Den “tjattrande klassen”, skriver han, förstår inte varför unga människor efter BLM-protesterna väljer bort identiteter som feminist och antirasist, utan väljer att identifiera sig som gamers, träningsmänniskor och aktie-sparnördar.

”En vuxengeneration ser i sådana ställningstaganden passivitet och isolation. Men det handlar snarare om att de vuxna inte längre förstår de unga väljarna.” Men tänk om det är både och? Att det inte, som den påstådda ungdoms-förståaren Cwejman hävdar, är så enkelt som att antirasister gjort unga arga för att de inte tillåts kritisera invandringen.

De senaste årens upplagor av Mediebarometern har tydligt visat att traditionella medieplattformar som radio, tv och papperstidningar fortsätter att tappa sin publik medan mediernas strömmade och digitala versioner ökar. Dessutom tar fler och fler unga del av nyheter via sociala medier som Instagram, Facebook och Snapchat. Och vilken omvärld är det som förmedlas till dem, exakt?

Det är i alla fall inte någon sorts godhetssignalerande antirasism och präktig kultursidefeminism, de litanier om “att män är födda förtryckare, att svenskar är rasister och att man ska känna sig skyldig för att man äger bil eller åker på semester” som Cwejman påstår att unga hör i det offentliga samtalet. Snarare raka motsatsen.

Att svenska onlinemiljöer under många år dominerats av kontroversiella åsikter, oftast på yttre högerkanten, är lätt att konstatera med endast en okulär besiktning. Progressiva krafter har halkat efter, blivit bekväma i sina mötesrum och på papperssidorna, eller i vissa fall jagats bort från plattformarna själva.

På senare år har plattformarna börjat rensa upp bland de mest skamlösa propagandisterna och extremisterna. Men problemet ligger inte enbart i slagsidan för högerpropaganda i sociala medier, utan snarare i den vidare bild de ger av världen.

Stora delar av det mest populära innehållet på plattformar som Youtube och Tiktok handlar om pengar. Solskenshistorier om att övervinna sina misslyckanden genom att bli rik. Att du, ensam, kan övervinna dina problem genom att tjäna pengar på andra, och hur svaga förlorare står i vägen för personlig framgång och en bra hustle. Konsumtion som identitetsskapare, snarare än värderingar.

På så sätt har Cwejman en poäng, även om han som vanligt snubblar förbi den i sina försök att prata invandringsproblematik. Det eftersträvansvärda är inte att ha humanistiska principer och solidaritet, utan att förbättra dig själv genom high scores, personlig styrka, skönhet och rikedom.

Det är klassisk individualism, inte alls olik tidigare generationers. Men den är överallt i sociala medier, och står relativt oemotsagd. Vill vi hitta grogrunden för såväl generella högervridningar som de mer radikala, ska vi nog börja där.