Vi fick en ny regering till slut. En som mer än gärna verkar vilja göra slag i saken när det kommer till auktoritära, främlingsfientliga strategier, om man får tro det som står i Tidöavtalet. 

Med tanke på avtalets människosyn är det kanske inte så förvånande att djurrättsfrågor inte finns med alls. Begreppet ”djur” nämns dock hela tre gånger i avtalet – alla i samma stycke. Detta stycke ligger under avsnittet ”Direktiv andra samarbetsfrågor” och har rubriken ”Djurvälfärdsutredning”. Och visst låter ”djurvälfärdsutredning” inte helt fel, tills man läser vad det innebär:

”En översyn ska genomföras om möjligheterna att på ett sätt som är förenligt med den gemensamma jordbrukspolitiken i EU balansera konkurrensförutsättningarna för svenska livsmedelsproducenter med bibehållna högt ställda svenska djurhållningskrav. Syftet ska vara att stärka konkurrenskraften för svensk livsmedelsproduktion och samtidigt förbättra den globala djurvälfärden.”

Syftet ska alltså vara att stärka konkurrenskraften och samtidigt förbättra den globala djurvälfärden. Det ska bli oerhört spännande att se vad utredningen säger om hur detta ska gå till. Den svenska animaliska livsmedelsproduktionen ska alltså göras mer attraktiv genom att kraven på djurvälfärd höjs globalt. Och det låter ju naturligtvis bra – om vår nya regering lyckas öka djurvälfärden världen över är det få som skulle klaga.

Oftast brukar dock ökad konkurrenskraft inom animalisk livsmedelsproduktion handla om oetisk avel för att få en större köttmängd per djur eller att maximera mjölkproduktionen genom att utfodra med en större kvot kraftfoder än vad som är hälsosamt. Alltså raka motsatsen till ökad välfärd. Men om målet nu istället är att öka välfärden för att på det sättet öka konkurrenskraften för svenska animalier är det så klart ett välkommet perspektiv. 

Det låter dock som ett oerhört stort åtagande att ta sig an att förbättra den globala djurvälfärden. Hur genomförs ett sådant projekt? Ska vår nya regering på något sätt försöka stoppa alla de vidriga djurtransporter som varje dag korsar länder och kontinenter i ett försök att få folk att köpa svenskt kött? Ska de förbättra villkoren för alla de djur som världen över tvingas offra sina liv för människans girighet genom att promota den svenska djurskyddslagstiftningen – en av världens strängaste – internationellt? Och då på samma gång bortse från det faktum att produktion av animaliska livsmedel aldrig kan vara etiskt försvarbar – inte ens den svenska, eftersom målet med den inte är välfärd, utan alltid bygger på dödande och utnyttjande av djur. 

Den person som nu kommer ha ansvar för djurfrågor, landsbygdsministern, heter Peter Kullgren och är Kristdemokraternas tidigare partisekreterare. Han kommer alltså ha makt över frågor som berörs av den här utredningen. Låt oss hoppas att han i sitt nya ämbete tar fasta på begreppet ”djurvälfärd” snarare än “stärkt konkurrenskraft” och låter det genomsyra hans arbete med djurpolitiska frågor. Om inte, vilket inte skulle överraska med tanke på Kullgrens hållning i andra djuretiska frågor, får vi hoppas att han inte hinner göra alltför stor skada under kommande mandatperiod, och att vi nästa gång får en vegan på hans post.