Det är onsdag kväll och Kulturhuset i Stockholm har fyllts med människor med bakgrund i alltifrån nykterhetsrörelsen och vården till brukarföreningar och politiken – som alla vill prata knark.

Även panelen, som består av dialogpolisen Erik Petschler, Peter Moilanen, chef på Narkotikapolitiskt center, NPC, Evin Cetin, jurist och författare och Leonidas Aretakis, chefredaktör på Flamman och kritiker på DN Kultur, ger sig in i debatten från vitt skilda håll.

”Blodigt misslyckande”

Leonidas Aretakis inleder med att kalla den restriktiva narkotikapolitiken i Sverige för ett ”blodigt misslyckande som ingen har stått till svars för”.

– Vi har svikit människor. Vi har dödat människor. För tanken om att det finns något som ett ”narkotikafritt samhälle”. När man säger de orden – ”narkotikafritt samhälle” – är det paus för skratt. För ruset fanns hundratusentals år innan knarkdebatterna. Ruset kommer också att överleva dem.

Erik Petschler har gjort sig känd som ”den drogliberala polisen” som ofta ger sig in i knarkdebatten på Twitter.

– För tre år sedan fattade jag det mer eller mindre genomtänkta beslutet att gå ut på Twitter med mitt eget namn och skriva att jag är polis och vill förändra den svenska narkotikapolitiken. Sedan dess har jag fortsatt att debattera frågan och har identifierat tre grundvalar som svensk narkotikapolitik vilar på, säger han och fortsätter:

– Föreställningen är att allt bruk av vissa droger är missbruk. Man kan inte oproblematiskt bruka till exempel cannabis utan man är per juridisk definition missbrukare då. Mycket tyder på att det inte stämmer. Den bygger också till stor del på gateway-terorin, att en drog leder till en annan per automatik. Det har också visat sig inte stämma. Den tredje fundamentet är ordet knark. När man använder det ordet gör man det lätt för sig, man behöver inte definiera vilken effekt de olika substanserna har. Då gör man misstaget att till exempel blanda ihop cannabis och heroin, som är olika saker.

Avkriminalisering eller ”smartare påföljder”?

Erik Petschler menar att den rätta vägen framåt är avkriminalisering – av alla droger.

– Jag tycker att vi först och främst ska utreda narkotikastrafflagen och framförallt kriminaliseringens effekter. Ur ett polisärt perspektiv vore det klädsamt om vi faktiskt vet om de här tusentals urinproverna gör skillnad. Jag tycker att vi ska avkriminalisera eget bruk, och till viss del innehav. Av alla droger. Av skälet att jag inte tycker att det är klädsamt i en liberal demokrati att se beroendesjuka människor som brottslingar. Och de som har ett oproblematiskt bruk behöver inte vara föremål för insatser från varken rättsväsende eller sjukvård, säger han och fortsätter:

– Jag tycker också att det måste ske en reglering av drogerna och den måste se olika ut beroende på vilken drog vi pratar om. Jag tycker att det principiellt är en fruktansvärt dålig idé att låta hela marknaden styras av beväpnade gäng.

Peter Moilanen från NPC har en annan utgångspunkt.

– Vi behöver skruva i kriminaliseringen som vi har i dag. Den tjänar sitt syfte väl i grunden som fundament. Men det går att skruva i den så den blir mer balanserad. Vi ser framför oss smartare påföljder. En person som har ett beroende blir inte hjälpt av böter, då behöver vi behandling. Men det kan vara så att det är böter eller någon annan sanktion från samhället som behövs.

”Kriget pågår därute”

Juristen Evin Cetin har varit målsägandebiträde till flera unga män som hon kallar för ”narkotikans barnsoldater”. Hon menar att något måste göras medan frågan om avkriminalisering debatteras.

– Jag har själv inte landat i om jag är för legalisering eller inte. Men jag är säker på att en sak måste göras. Alla de barn som har vuxit upp som narkotikans barnsoldater, men som också är mångåriga missbrukare när de är 19-20 år, samhället måste öppna en port för dem. Vi måste ge de killar som bara håller på med narkotikaförsäljning en väg ut från den enda dörren som har varit öppen för dem. Jag skulle önska att samhället klarade av att ge dessa grabbar en ansvarsfrihet. En väg ut till något annat, säger hon.

På frågan om avkriminalisering kan leda till ökad konsumtion på grund av ekonomiska intressen svarar Erik Petschler att det är ”en stor industri redan i dag”.

– Men vi kanske kan ha cannabisföretag som inte skär huvuden av folk eller hänger upp dem i broar.

Evin Cetin vill återigen bredda frågan.

– Jag har sett de här killarna som åker ut och levererar till alla tänkbara adresser. Här pratar vi om den som köper men vi har ingen diskussion om de ungdomar som faktiskt säljer. Jag förstår inte varför avkriminaliseringsdiskussionen ska vara kring de som brukar och inte de barn som utnyttjas i detta. Det kommer att fortsätta oavsett. Bara för att vi löser den ena delen kommer inte den andra delen att avslutas. Därför måste vi bredda diskussionen.