I och med att SD blev det näst största partiet efter årets val har deras möjligheter att påverka svensk politik blivit större. Exakt hur regeringen kommer att se ut återstår att se – Ulf Kristersson fick idag förlängd tid för att presentera sitt underlag.

Högerblocket hade redan innan valet den elfte september släppt in SD i den politiska värmen, och i förra veckan stod det klart att SD får flera tunga ordförandeposter i riksdagens olika utskott. Även om det inte är klart ännu så pekar det däremot inte emot att SD får några ministerposter, om lagt kort ligger. Innan valet sa både Kristersson och de övriga partiledarna till höger att det inte var aktuellt.

– Det är svårt att veta hur Kristerssons koalitionsregering kommer se ut. Men om man utgår från vad som sades i valrörelsen så sa SD att de skulle kunna avstå från ministerposter om de får betalt i sakpolitik. De har tidigare sagt att de vill ha en tydlig överenskommelse – kanske i ett format som liknar januariavtalet – och det tror jag att man kommer att presentera. SD vill ha och jag tror att de kommer att få inflytande i ett ganska stort antal sakfrågor, säger Carl Dahlström, statsvetare vid Göteborgs universitet.

De utskott som kommer att ledas av politiker från SD är näringsutskottet, utrikesutskottet, arbetsmarknadsutskottet och justitieutskottet. Det har väckt starka reaktioner, och mest kontroversiell anses utnämningen av Richard Jomshof som ordförande i justitieutskottet vara. Han har gjort sig känd för islamofoba och främlingsfientliga uttalanden och ingår i vad som brukar kallas för ”de fyras gäng” tillsammans med Jimmie Åkesson, Björn Söder och Mattias Karlsson. Dessa fyra – som lärde känna varandra under studietiden i Lund – tog över Sverigedemokraterna 2005 med målet att förändra partiet. Med facit i hand har de lyckats tvätta bort den tvångströja som kopplingarna till vit makt-rörelsen inneburit, och ta partiet ända in i den politiska värmen.

Har främst symbolvärde

Att SD får ordförandeposter – i bland annat utrikesskottet och justitieutskottet  – har framförallt symbolvärde, menar Carl Dahlström. Det ger till exempel inte Richard Jomshof eller någon av de andra SD-politikerna som blir ordförande något större inflytande de olika frågorna som utskottet hanterar än någon annan.

– Ordföranden i riksdagens utskott har ungefär samma typ av makt som de andra ledamöterna. Som så mycket av riksdagens arbete så bestäms inflytandet av antalet mandat och storlek på den koalition som partiet ingår i. Om det är något som ger Jomshof makt är det att han kommer att ingå i den koalition som innehar regeringsmakten. Det som är annorlunda är bland annat att ordföranden leder utskottsammanträdena och har utslagsrösten om det skulle bli jämt i en omröstning. Det sista händer inte så ofta. Då måste någon av ledamöterna lägga ner sin röst eller gå emot partilinjen, säger Carl Dahlström.

Men även om det inte innebär mer makt i sig måste det vara en viktig seger för SD?

– Ja, jag tror att det är precis på det sättet man ska se det: att det har varit en process där SD har gått från att vara ett ”pariaparti” som andra inte vill samarbeta med alls till att bli ett parti som behandlas mycket mer likt övriga partier. Det är ytterligare ett steg på vägen för dem men sannolikt inte det viktigaste. Att de övriga partierna till höger öppnade för samarbete innan valet var nog ett viktigare steg.

Främlingsfientliga utspel

Exemplen på utspel från särskilt Jomshof är många och det är därför han anses vara den mest kontroversiella av de SD-politiker som tar plats som ordförande i riksdagens verkställande utskott.  Eftersom justitieutskottet har hand om frågor om lag och ordning – där brott och straff hör till SD:s hjärtefrågor – har just utnämningen av Jomshof varit kontroversiellt i mångas ögon.

I samband med nationaldagen i år kallade Richard Jomshof det för en ”våldtäkt på Sverige och de värderingar som råder i vårt land” när Anwaar Al Saleh, partiet Nyans kandidat i Malmö, lade upp en bild på sociala medier där hon hade på sig folkdräkt och håret täckt med en slöja.  DN:s Alex Schulman undrade i en krönika förra veckan ”hur Richard Jomshof låter när han inte längre behöver anpassa sig?” och listade flera uttalanden och förslag som Jomshof har kommit med:

”Jag minns när han föreslog att asylsökande borde låsas in i förvar. Han fick mycket kritik för det, många var upprörda, Jomshof svarade på Twitter: ”Själv blir jag upprörd över asylsökande/illegala invandrare som rånar, misshandlar och (grupp)våldtar.”

Om Jomshof kommer att tona ner sin retorik nu när han är ordförande i justitieutskottet återstår att se. Han har redan kommit med ett förslag om att avskaffa lagen om diskriminering, som han menar är exkluderande då den inte omfattar så kallad politisk diskriminering. Något han, och flera partikamrater med honom, menar att SD:s företrädare utsätts för. Förslaget har kritiserats av bland annat Funktionsrätt Sverige i en intervju med tidningen Arbetet. Också Tobias Andersson – som nu tillträder som ordförande i näringsutskottet – har gjort kontroversiella uttalanden inför valet. I en mycket uppmärksammad tweet skrev han ”Välkommen till återvandringståget. Du innehar enkelbiljett. Nästa stopp, Kabul!”. Bilden som hörde till tweeten var en tunnelbanevagn täckt med reklam för SD.

Kommer kräva "tidtabeller"

Oavsett ordförandeposter, ministerposter och andra utnämningar så är SD det näst största partiet. Tydliga ”tidtabeller” med deadlines för när vissa politiska förslag ska införas tror Carl Dahlström kommer bli verklighet. Särskilt om SD står utanför regeringssamarbetet så kommer garantier om att få inflytande i sak att krävas för att släppa fram Kristersson som statsminister.

– När ett parti står delvis utanför så kan de hålla de andra partierna ansvariga och säga att ”ni sa att det här skulle genomföras i januari 2023 men det har fortfarande inte hänt, säger Carl Dahlström.

Om det kommer gynna SD eller inte att stå utanför regeringen är svårt att säga.

– I Danmark stod Dansk folkeparti utanför regeringen och när de analyserar att det har gått så dåligt för dem så säger de att det var ett misstag att stå utanför regeringen.