Nya Zeelands regering har som en åtgärd för att motverka klimatförändringar lagt fram ett förslag om att beskatta de växthusgaser som frigörs när boskapsdjur rapar och kissar.
Regeringen menar att lantbrukare kan kompensera den nya pålagan genom att höja priserna. Och enligt premiärminister Jacinda Ardern ska alla avgifter gå tillbaka till jordbrukssektorn.
Men förslaget faller inte i god jord hos landets bönder.
– Vårt mål är att lantbrukarna ska fortsätta bruka jorden, men de kommer att sälja sina gårdar så fort att man inte ens hinner höra hundarnas skall från bilflaken när de kör därifrån, säger intresseorganisationen Federated Farmers ordförande Andrew Hoggard.
Och från oppositionshåll – konservativa partiet ACT – säger man att de globala utsläppen i stället skulle öka om skatten infördes eftersom man menar att produktionen då skulle flytta till länder med mindre effektivt jourbruk.
26 miljoner får
Nya Zeelands jordbruksindustri är avgörande för landets ekonomi. Mejeriprodukter är exempelvis den största exportinkomsten.
Det bor bara fem miljoner människor i Nya Zeeland men cirka 10 miljoner nötkreatur och 26 miljoner får.
Den överdimensionerade industrin har gjort Nya Zeeland ovanligt eftersom ungefär hälften av dess utsläpp av växthusgaser kommer från gårdar. Lantbruksdjur producerar gaser som värmer planeten – särskilt metan från boskap som rapar och lustgas (dikväveoxid) från deras urin.
Koldioxidneutralt 2050
Regeringen har lovat att minska utsläppen av växthusgaser och göra landet koldioxidneutralt till 2050. En del av den planen innehåller ett löfte om att man ska minska metanutsläppen från lantbruksdjur med 10 procent till 2030 och med upp till 47 procent till 2050.
Enligt regeringens föreslagna plan skulle bönderna börja betala för utsläppen 2025.
Premiärminister Jacinda Ardern säger att alla avgifter skulle gå tillbaka till jordbrukssektorn.
Fakta: Metan
Koldioxid, metan och lustgas är de viktigaste växthusgaserna som mänsklig aktivitet ger upphov till.
Även om koldioxid är den stora utsläppsboven på grund av de mängder som släpps ut, så är metan en betydligt starkare växthusgas.
Utsläpp av ett kilo metan motsvarar en klimatpåverkan lika stor som 34 kilo koldioxid, räknat på en period över 100 år. Metan bryts dock ner snabbare i atmosfären.
Ungefär 60 procent av metanet släpps ut i atmosfären från källor som beror på mänsklig aktivitet. Resterande 40 procent är från naturliga källor som till exempel våtmarker.
Hos idisslare produceras metan i deras största mage, vommen, i den jäsningsprocess som sker när fodret omvandlas.
Källa: Sveriges lantbruksuniversitet
