När den tredje omgången av Queer Art Fest slår upp dörrarna i Stockholm på lördagen är det med stöd av Kulturrådet, Stockholms stad och ABF Stockholm. Ett stöd som är avgörande för att kunna få till ett sådant arrangemang, enligt Sara Swanson på StaDemonia Tattoo.

– Får vår del skulle det annars vara omöjligt att kunna erbjuda den typen av program som vi gör. Vi har ingen stark ekonomi i ryggen och ingen möjlighet att ligga ute med massa pengar. Allt detta baseras i stort sett på ideellt arbete. Det är också en tillgänglighetsfråga, vi vill att inträdet ska vara gratis i alla fall på dagtid så att så många som möjligt kan komma och så att till exempel caféet kan ta överkomliga priser.

Arrangörerna ser därför med viss oro på framtiden för queera kulturutövare under en eventuell Kristersson-regering. Både M och SD, de två stora partierna i ett sådant regeringsunderlag, har uttryckt en vilja att minska stödet på olika kulturområden. SD är därtill kritiska till det man uppfattar som “utmanande samtidskonst”.

– Det är jätteläskigt, vi är många som tycker att det är jobbigt att tänka på vad som ska hända nu. Det känns som att man i Stockholm redan i dagsläget ligger på minus, i och med att queera mötesplatser successivt har försvunnit. Det finns inga queera caféer, ingen HBTQ-inriktad bokhandel. Det finns ingen riktig infrastruktur för att arrangera den här typen av evenemang, säger Sara Swanson.

En viktig fråga som Swanson betonar är just tillgången till lokaler i huvudstaden och dess betydelse för unga konstutövare. 

– Det skulle behövas fler lokaler som antingen gick att låna eller hyra till rimliga priser. Då skulle fler unga våga satsa på sin konst eller verksamhet. Vi behöver helt enkelt permanenta platser att finnas till på. Det tar mycket jobb och energi som utövare att hela tiden behöva leta lokaler och som kulturintresserad behöver man hela tiden hålla sig uppdaterad på vart saker äger rum.

Att sådana platser är extra viktiga för queera individer och grupper är Swanson övertygad om.

– Det är lätt att tänka att vi har kommit så långt i Sverige, och det är klart att situationen för HBTQI-personer är bättre här än många platser på jorden. Men det finns fortfarande en väldig utsatthet och det är många som måste skapa sina egna familjer och sammanhang. Därför behövs det platser att kunna träffas på, inte bara på nätet utan också i verkligheten. Platser som inte bara kretsar kring alkohol eller protest utan som finns till för att göra roliga, kreativa saker.