En artikel av forskare från Danmarks tekniska universitet har fått djurskyddsorganisationer i landet att sätta kaffet i halsen. Enligt forskarna skulle sportfiske av blåfenad tonfisk, som nyligen återvänt till danska farvatten efter att ha varit borta sedan mitten av 1900-talet kunna generera en försvarlig ekonomisk vinst.
– Att landa en blåfenad tonfisk kan ta flera timmar. Det är en våldsam påverkan av fisken och måste antas vålla stor smärta, säger Nicolaj Lindeborgh, fiskexpert och konsulent hos djurskyddsorganisationen Dyrenes beskyttelse.
Vid sportfiske fångas fisken med hjälp av krokar i munnen och efter att ha fått upp den på land och oftast efter en fotosejour med fiskaren, släpps fisken tillbaka i vattnet.
"Grym objektifiering"
– Infångning av fisk för nöjes skull är en grym objektifiering av djuret som vi inte skulle utsätta andra ryggradsdjur än fiskar för, menar Nicolaj Lindeborgh.
I forskningsartikeln dras slutsatsen att vissa tonfiskar visserligen dör vid fisket, men att varje död tonfisk skapar en omsättning på tre miljoner kronor.
– Men det är inte bara de döda tonfiskarna som betalar priset för fiskarnas nöje. Man kan inte sätta likhetstecken mellan god djurvälfärd och att överleva fångsten. Vi vet genom andra studier att så kallad ”catch and release” kan ha många negativa konsekvenser för fisken, till exempel smärta, utmattning, infektioner, nedsatt reproduktion och förändrat beteende, säger Nicolai Lindeborgh.
Den rödlistade, blåfenade tonfisken är något av havens globetrotter, den leker i Medelhavet och ger sig sedan av på långa vandringar, bland annat till nordiska vatten. Det är inte ovanligt att en blåfenad tonfisk kan bli tre meter lång och väga 500 kilo, men det finns rapporter om ännu större exemplar som vägt 700 kilo.
Fridlyst jätte
Arten är fridlyst och sedan några år tillbaka pågår ett märkningsprojekt där forskare från bland annat Danmarks tekniska universitet och svenska Havsfiskelaboratoriet SLU Aqua kartlägger ett 20-tal individer.
Forskarna som skrivit artikeln uppmanar direkt politiska ledare att låta deras resultat bilda beslutsunderlag när danska fiskare pressar på för att få permanenta fiskekvoter till ”ett skonsamt fiske baserat på återutsättning”.
Detta vänder sig Dyrenes Beskyttelse kraftigt emot.
– Det är en riktigt dålig och oetisk affärsmodell, säger Nicolai Lindeborgh. Och det är mycket bekymmersamt att forskare vid en av landets ledande forskningsinstitutioner för fisk ser så onyanserat på fiskvälfärd.
