I lördags, den 3 september, höll regeringen en blixtinkallad presskonferens där de presenterade ett förslag om att ge hundratals miljarder kronor i garantier till energibolagen i samband med den rådande energikrisen, främst orsakad av att de ryska gasleveranserna stoppats på obestämd tid. Förslaget röstades igenom nu i eftermiddags, måndag 5 september, innan börserna stängt. Statsminister Magdalena Andersson säger att ”vi behöver vidta åtgärder i tid för att inte hamna i närheten av en finanskris”. 

Och visst vill vi inte hamna i en ny finanskris. Men det är allt något som skaver efter den här presskonferensen. Annika Winsth, chefsekonom på storbanken Nordea, verkar hålla med Andersson när hon kommenterar stödpaketet i SVT:s Morgonstudion: hon pratar om att dessa garantipengar ska fungera som ”hängslen och livrem”, men förklarar inte hur det ska gå till i ett ekonomiskt system som uppenbarligen saknat just detta sedan det uppfanns.

Det går så obegripligt fort att samla till presskonferens och agera för att förhindra en finanskris – men när vi pratar klimatkris verkar den typen av politisk infrastruktur saknas. Men kanske ska vi klimatets förkämpar sluta sucka över att klimatkrisens krisbegrepp verkar så mycket mer urvattnat än de övrigas. Kanske ska vi istället tolka dagens krisretorik som ett tecken på att det system vi byggt upp, där evig tillväxt varit det primära målet, börjat rämna. Och att det så sakteliga kanske börjar gå upp för fler att hängslen och livrem i ett sånt system är inte att skjuta till pengar till elbolagen – det är att ha en infrastruktur för ett annat system, som bygger på hållbarhet, ekonomiskt såväl som socialt, med planetens och dess invånares fortlevnad i fokus.

Vidare säger Annika Winsth att ”vi är på en ny spelplan på många sätt […], och nu gäller det att vara försiktig och klok i det här. […] Jag tror de flesta hushåll och företag inte riktigt har tagit in hur besvärlig den här hösten och vintern kommer bli.” Byt ut ”hösten och vintern” mot ett längre tidsspann, och det hade kunnat vara klimatkrisen hon pratat om. Förutsatt då att klimatkrisen pratades om så som vi tenderar att prata om ekonomiska kriser.

Men kanske är de inte så olika längre. Den hotande industri- och finanskrisen, som kommer av den nuvarande energikrisen, är kanske helt enkelt en del av klimatkrisen. Eller åtminstone ett förstadium till en förändring som kommer påverka klimatet positivt. En industrikris av historiska dimensioner, som tidigare finansministern Anders Borg varnar för, kan tvinga oss att förändra våra vanor i stor skala. Det kommer inte vara enkelt, men det kommer det inte vara när det är torka, värmeböljor eller översvämningar vi ska tampas med heller.

Vi kan istället se de nuvarande kriserna som ett sätt att skapa en värld där vi fokuserar på hållbar, växtbaserad och småskalig matproduktion. En värld där stora företag som slukar både planetens och människosjälens resurser varken behövs eller finns. En värld där lönearbete blir mindre viktigt, och där ekonomi inte jämt och ständigt är identiskt med evig tillväxt. Om det krävs att vi byter ut ordet “klimat” i “klimatkris” mot “industri”, ”ekonomi” eller ”energi”, må så vara. Så länge vi får till en drastisk förändring av både politik och levnadsvanor, för en bättre och mer human värld.

I eftermiddag har riksdagen alltså klubbat igenom regeringens förslag till stödpaket. Låt oss hoppas att nästa paket som presenteras snarare än att försöka rädda ett sjunkande skepp istället lägger fokus på att bygga ett nytt. Som förhoppningsvis läcker aningen mindre.

Texten är uppdaterad den 5 september kl 16.57.