DEBATT. Det finns många anledningar att komma bort från ett beroende av fossila energikällor. Vid förbränning av fossila bränslen ökar mängden koldioxid (CO2) i atmosfären vilket bidrar till den globala uppvärmningen via den så kallade växthusgaseffekten.

En annan anledning att bli fri från fossila energikällor som har blivit tydligt uppenbar är att import av fossila bränslen kan utnyttjas av länder som vi skulle kunna hamna i konflikt med. Som synes är minskningen av CO2-utsläppen en nyckel till en framgångsrik klimat- och miljöpolitik, men som även kan ha en inverkan på vår utrikes- och försvarspolitik.

Sverige ligger sedan länge i den absoluta framkanten när det gäller att ha små CO2-utsläpp, mycket tack vare en relativt stor andel av vatten- och kärnkraft i vår energiproduktion, samt en förhållandevis liten befolkning. Utsläppen av CO2 har minskat ytterligare tack vare en politik som låtit både individer, företag och kommuner bygga upp ett välstånd där de har råd att investera i relativt dyra lösningar för att minska CO2-utsläppen såsom elbilar, solceller och vindkraft.

Samtidigt har statsmakten med styrmedel minskat CO2-utsläppen genom olika åtgärder som att till exempel lägga hög skatt på drivmedel, till stor förtret för människor som är beroende av bilen. Sammantaget kan man hävda Sverige har investerat stora pengar för att pressa ned CO2-utsläppen och samtidigt kommit en bra bit med att säkra den inhemska energiförsörjningen.

Dessa satsningar tillsammans med Sveriges storlek gör att vi endast står för 0,2% av de globala CO2-utsläppen, med en koldioxidintensitet 2020 på 0.08 per producerad USD, jämfört med 0.23 för USA, 0.51 för Kina och 0.06 för Schweiz som är världsbäst.

Frågan är hur vi i Sverige utifrån detta ska forma framtidens energi- och miljöpolitik så att vi får mest valuta för satsade pengar – från statliga och privata anslagskällor och från industriella satsningar? Att ytterligare sänka vårt CO2-avtryck kommer att från vår redan låga nivå kosta stora pengar och endast mycket marginellt påverka den globala CO2-nivån i atmosfären.

Att i stället satsa dessa pengar på att utveckla ny teknik och framförallt produkter inom energiområdet som kan lösa den globala energiproduktionen och som vi kan exportera till vår omvärld skulle ge mycket större möjlighet att sänka den globala koldioxidnivån och därmed förbättra både miljön och klimatet globalt. Men hur ska detta göras?

Sverige är ett högteknologiskt land och har redan nu en framstående forskning och många framgångsrika företag inom energi-, klimat- och miljöområdet. Problemet är att energiforskningen är mycket styrd av politiska låsningar där anslagsbeslutande myndigheter tyvärr ofta följer en alltför kortsiktig politik.

Jag vill med bestämdhet hävda att det absolut är för tidigt att fastställa lösningar på respektive energi-, miljö- och klimatproblem: elektrifieringen av fordonsparken synes vara den enda vägen framåt för bilismen, men våra elbilar tar sig endast halvvägs mellan Malmö och Stockholm utan laddning. En annan sak är en övertro på ekologisk odling: en större andel mark måste upptas vid ekologisk odling än vid konventionell.

Vi måste låta forskningen inom energi-, miljö- och klimatområdet få ske på bred front utan begränsningar och med stöd av myndigheter med användandet av internationella toppexperter för att sålla fram de bästa projekten förutsättningslöst och med fullständig konsekvensanalys.

Ett exempel på det senare: att köra en Tesla som står färdig på gatan är mer miljövänligt än att köra dieselbilen bredvid men räknar man in miljöbelastningen att tillverka Teslan så är det bättre att fortsätta att köra dieselbilen. 

All erfarenhet pekar på att den bästa forskningen kommer från nyfikenhetsbaserad forskning, se till exempel på Nobelprisen. Därför måste den fria, nyfikenhetsbaserade energiforskningen få ökat utrymme så att så många olika potentiella lösningar som möjligt kommer fram. Det är oroväckande att många anslagsgivande myndigheter tyvärr har väldigt lite, ingen alls eller till och med nedlagda satsningar till exempel på ”energirelaterad grundforskning”.

För att fortsätta med energiområdet som exempel: med tanke på hur mycket pengar som satsas inom området från statens sida på projekt som ger effekt på marginalen så borde en stor del av resurserna omfördelas till grundläggande forskning där stora globala framsteg kan väntas inom till exempel fossilfri konstgödning, fossilfria material, storskalig energilagring och storskalig solenergianvändning.

Forskning kostar och anslagen måste göras tillräckligt stora så att framgång kan nås inom rimlig tid och i processen använda världsledande expertis för att ta fram vilka projekt som ska stödjas samt en fullständig livscykelkonsekvensanalys. De mest lovande forskningen måste sedan tas till vara och de vetenskapliga och tekniska lösningarna få ordentligt finansiellt stöd fram till en produkt på prototypstadiet.

Detta kostar riktigt stora pengar: både forsknings- och utvecklingskostnader, men även patentkostnader och kostnader att eventuellt bygga företag och allt måste ha ordentlig finansiering.

Det svenska finansieringssystemet är för kortsiktigt – att utveckla nya energilösningar kan nästan jämföras i forskningsintensitet och risktagande med att ta fram ett nytt läkemedel. Ett statligt finansieringssystem måste tas fram – de privata finansiärerna och universitetens innovations- och holdingbolag saknar den ekonomiska långsiktigheten och risktagandeförmågan på 10-15 år som framtagningen av en prototyp kommer att ta. 

Sammanfattningsvis: ta tilltänkta pengar för att ”göra Sverige till det första klimatneutrala landet i världen” till att stödja ”deep tech projekt” inom energi-, klimat- och miljöområdet enligt ovan – detta kommer att få en reell påverkan den globala energiförsörjningen och på den globala minskningen av CO2-utsläppen!