Den 25 augusti 2017 riktades militära attacker mot rohingyafolket i delstaten Rakhine i Myanmar. Detta efter årtionden av kränkningar och förföljelse. Över 700 000 människor, varav hälften barn, flydde till Bangladesh, där de flesta av dem sedan dess levt i flyktingläger i Cox Bazar-regionen. I dag finns runt 900 000 flyktingar i lägret, enligt UNHCR.

Jan Egeland, generalsekreterare för Norwegian refugee council (Flyktninghjelpen), är på besök i lägret den här veckan, och han menar att rohingyakrisen har nått en farlig vändpunkt – flyktingarna kommer aldrig att kunna återvända hem om internationella ledare inte lyckas finna en lösning.

– De måste hjälpas ur sin exil nu, annars är det för sent. Familjer jag har pratat med har fått erfara mänsklighetens värsta sidor. Om detta grymma limbo fortsätter är hoppet om att någonsin återvända hem till Myanmar släckt, säger Jan Egeland i ett pressmeddelande.

Politiskt dödläge

Ungefär 450 000 av flyktingarna är barn och ungdomar. De tyngs av skulder och jobbtillfällena är sällsynta. De är trötta på att vänta på att världen agerar, berättar de för Jan Egeland under hans besök. Enligt Flyktninghjelpen är krisplanen för Rohingya konstant underfinansierad.

– Jag är bestört över bristen på internationellt ledarskap för rohingyakrisen utanför Bangladesh. I stället för att låsa upp det politiska dödläget för att hitta varaktiga lösningar för dessa människor, tävlar ledare i en kapplöpning mot botten – trycker tillbaka, tvångsrepatrierar människor som söker säkerhet och begränsar vidarebosättning och andra migrationsalternativ.

Rent konkret, föreslår Egeland, borde exempelvis Kina och medlemsländerna i Sydostasiatiska nationers förbund (Asean) organisera ett ledarskapsmöte mellan FN, Asean och Kina för att staka ut en kurs framåt för att lösa krisen.