Flyktingar uppger att de bland annat har svårt att få tillgång till vård, men hävdar också att de utsätts för trakasserier av polisen och blir orättvist behandlade när de försöker driva affärsverksamhet.

– Vi erbjuds inte någon behandling när vi uppsöker vården. Det gör att vi tvingas uppsöka mindre kvalificerade personer som tar mindre betalt, men inte erbjuder lika god vård, säger flyktingen Jamila Bibi, 48, till IPS.

Hon bor i Torkham, som ligger nära gränsen till Afghanistan, och berättar att hon inte fick någon hjälp när hon besökte det lokala sjukhuset i samband med att hon drabbats av ett allvarligt hälsoproblem.

– När mitt tillstånd förvärrades fick vi ta ett lån för att kunna besöka ett privat sjukhus, berättar trebarnsmamman.

På det privata sjukhuset genomförde läkarna en operation och tog prover för att utesluta cancer.

En del mer välbeställda afghaner som bor i kvar i hemlandet tar sig dessutom över gränsen för att besöka privata sjukhus i Peshawar när de har behov av vård. Detta eftersom sjukvården i det hårt konfliktdrabbade hemlandet är betydligt sämre. Men en del uppger att de blir illa behandlade av de pakistanska gränsvakterna.

– Vi fick vänta vid gränsen i tre dagar när vi var på väg till Peshawar för en njurstensoperation. När vi till sist kom fram till sjukhuset hade min hustru drabbats av en infektion i njurarna och blev tvungen att bli inlagd i en månads tid, berättar Muhammad Sattar, som kommer från Kabul.

Enligt läkarna berodde infektionen på att hans hustru inte hade kommit fram till sjukhuset i tid.

En lång historia av svåra kriser

Det finns 3,3 miljoner registrerade afghanska flyktingar i Pakistan, varav många kom redan i samband med den sovjetiska invasionen 1979.

Qaisar Khan Afridi, talesperson för FN:s flyktingprogram UNHCR, säger till IPS att en majoritet av flyktingarna bor i landets städer. UNHCR driver sedan länge en satsning för att stärka relationen mellan flyktingarna och lokalbefolkningarna, men som också syftar till att förbättra tillgången på vård och skolor.

Många av flyktingarna ser ingen framtid i hemlandet.
– Vi har inget annat val än att stanna kvar i Pakistan eftersom Afghanistan ligger i ruiner. Det går inte att återvända på grund av det extrema våldet, laglösheten och bristen på ekonomiska möjligheter, säger Muhammad Suhail, 34.

De flesta lever på tillfälliga jobb

Han lever på att samla in skrot i ett industriområde i Peshawar, och upplever att många i lokalbefolkningen ser ner på flyktingarna.
De flesta afghaner överlever på tillfälliga jobb, eller arbetar som gatuförsäljare.

Men det finns också flyktingar som har lyckats bättre – och driver företag som gör det möjligt för dem att skicka hem pengar till anhöriga som bor kvar i det krisande hemlandet.

– Vi kom hit 1988 och driver nu ett väletablerat textilföretag där vi har kunnat anställa 33 afghaner. Och vi har aldrig några problem med vare sig polisen eller lokalbefolkningen, berättar Said Rehman, 62.

Han menar att det inte stämmer att många pakistanier är fientligt inställda till flyktingarna, utan understryker att många i hans släkt numera har gift sig och bildat familj med pakistanska kvinnor eller män.

På en utomhusmarknad i Peshawar där stånden bemannas av afghanska flyktingar menar samtidigt många att de återkommande blir trakasserade av de lokala myndigheterna.

– Varje dag kommer myndigheterna hit och griper våra försäljare, vilket slår hårt mot verksamheten, säger textilhandlaren Ghulam Rasool.

Myndigheterna hävdar i stället att de tvingas ingripa mot försäljare vars stånd inkräktar på gatorna och att de personer som förs bort släpps igen, efter att de lovat att följa reglerna i framtiden.