Nu är vi där. På en plats där majoriteten av partierna gärna tävlar i vem som kan vara värst. Alltför ofta handlar det om hur de ska subventionera svenskars höga levnadsomkostnader och höga utsläpp men inte fattiga människors levnadsvillkor.

Ge det en vecka eller så och Socialdemokraterna kommer att försöka toppa Moderaternas påstående om att lågavlönade människor jobbar för lite.

För ett år sedan beskrevs integrationsministern Anders Ygeman (S) som vänstersosse, nu syns inga spår av klasskamp i hans politik, och han vill se max hälften med utomnordisk bakgrund i utsatta områden som hans parti har varit med och orsakat.

Jag minns när Morgan Johansson var migrationsminister och hade svårt när han skulle förklara varför han nu ville genomföra språkkrav för medborgarskap när han för några år sedan beskrev språkkrav som ”en magnet för främlingsfientliga”.

Det har blivit normalt med högerutspel och populism som fördummar debatten och spelar på människors rädslor.

Moderaterna vågar i alla fall erkänna att de inte längre öppnar sina hjärtan och det vore hederligt av Socialdemokraterna att erkänna att de också lagt om, förborgerligats och gjort en högergir.

Jag tycker genuint synd om partiets kärnväljare och den undanskuffade och obekväma S-vänstern som tittat på när när partiet helt slutat att lyssna och valt att gå högerut mot makten. Magdalena Andersson tävlar inte om att få bli arbetarklassens företrädare mot Nooshi Dadgostar.

Någonstans måste det sitta en falang inom partiet som sitter tysta för att inte skapa splittring, oavsett om det pågår en valrörelse eller inte, som tittar på när parti förlorat intresset av att utmana den ekonomiska makten. En väljargrupp som ser att partiets socialism endast är ett estetiskt arv som de använder sig av när de tågar med musikkår med vackra tal under förstamajfirandet.

Men när partiet låtsas som om deras vänsterkant, som hänger kvar av ren dumdristig lojalitet, och att Linn Svansbo, Daniel Suhonen och resten av Reformisterna är några som kan få hållas, så riskerar de att ett nytt parti skapas.

Eller är jag fel ute? Finns det ens en missnöjd vänsterfalang inom Socialdemokraterna bortom vänsterprofilerna som upprördes när partiet lade om sin analys om vad invandring är och har varit? Existerar de ens? De som knyter näven i fickan och stängt pajhålet för att slippa att göra bort partiet offentligt genom att visa upp de interna sprickorna?

Om de nu finns så ser det mörkt ut för eftersom att S-företrädare inte ser ut att vilja sluta tävla i de populistiska grenarna hårdare tag, utpekning och assimilation (för underordnad inkludering är per definition inte integration eller ens ett möte).

Kanske är det dags för en utbrytargrupp för vänstersossar. Om de nu finns.