Men nu verkar trenden ha vänt. Sedan två år har försäljningen av Interrailkort exploderat och de sålda korten räknas i tusental jämfört med några hundra för bara några år sedan. En av de relativt få svenska återförsäljarna av Interrailkort, Tågbokningen, uppger att man förra året sålde runt 10 000 kort och att prognosen för i år är en 40-procentig ökning.

Ivar Karlsson, som driver Centralens resebutik i Kalmar, uppger att man hittills i år ser en 50-procenting försäljningsökning och tusentals sålda kort. Han menar att en bidragande orsak är att barn sedan 2016 reser gratis med sina föräldrar, två barn per vuxen. Samt att det finns bra rabatter för såväl ungdomar som seniorer.

I sommar kommer dessutom 20 000 europeiska 18-åringar att få gratis interrailkort av EU. Kortet som delas ut gäller under tre veckors tid för gratis resor på tåg i 30 europeiska länder. Initialt var tanken att alla EU-medborgare skulle få ett gratis interrailkort på sin 18-årsdag, men det förslaget ansågs för dyrt så nu kommer alltså 20 000 18-åringar istället att väljas ut och erbjudas ett gratis tågluffarkort.

Markant ökning

Totalt beräknas projektet kosta cirka 12 miljoner euro, motsvarande cirka 118 miljoner kronor. Faller det väl ut ska man ha budgeterat för att kunna fortsätta fram till 2020.

– Ökningen av Interrail är markant och det känns väldigt roligt, säger Ivar Karlsson, som på en kväll kan få hundra förfrågningar om att sy ihop en tågresa i Europa. Det är nämligen inte så lätt att göra själv, eftersom man måste gå in på olika tågbolags hemsidor och boka.

– Vi är knutna till järnvägens kommunikationssystem och får fram de ofta nödvändiga platsbokningarna på någon minut, säger han och berättar att han märker att många är förstagångsresenärer.

– När de väl upptäcker tjusningen med att åka tåg brukar de berätta om sin resa och på så vis blir fler intresserade av att prova. Vi har en känsla av att resebranschen är på väg att förändras. Allt fler verkar välja tåget före flyget och vi ser inte bara ungdomar, utan även barnfamiljer och seniorer. Prismässigt är skillnaden mellan tåg och flyg inte särskilt stor – åtminstone inte för en barnfamilj – men upplevelsen är en helt annan. Bonus är att man skonar miljön. Tåg är ett av de mest miljövänliga sätten att resa.

Bättre på kontinenten

För en härdad svensk tågresenär – van vid nedfallna elledningar, löv på rälsen, signalfel och annat som försenar – kan dock frågan om tågets förmåga att leverera punktligt vara relevant.

– Nere på kontinenten brukar det i allmänhet fungera bättre än i Sverige och det är sällan stora förseningar. Exempelvis snabbtågen i Italien är oerhört punktliga, liksom de tyska och schweiziska tågen. Men det är ändå klokt att bygga in pauser och goda marginaler i resplanen, tipsar Ivar Karlsson.

Nej, tågluffandet är som sagt inte fullt så enkelt som det var på 1980-talet. I dag finns det sju olika typer av Interrailkort med olika reslängd samt flera ålderskategorier med olika prisnivåer. Man kan exempelvis välja att ha fem resdagar under 15 dagar till en kostnad av cirka 3 000 kronor. Därför är det klokt att anlita någon av de resebyråer som – mot en viss avgift – hjälper utlandsresenärer med tågbokningar. I dag går det inte att bara hoppa på första bästa tåg med ett interrailkort i handen.

Ivar Karlsson, själv flitig tågresenär, tycker att tåget har många fördelar jämfört med flyget.

– Tågresan blir en rikare upplevelse eftersom man ser så mycket på vägen. Nyligen åkte jag tåg till Prag och fick uppleva oerhört vackra sträckor längs floder. Och alp-passagerna är oslagbara. När man åker tåg är det inte bara en sträcka som ska tillryggaläggas. Själva färden är en upplevelse i sig, konstaterar han.

Just detta – att få uppleva Europas varierande landskap och kulturer under färdens gång – var en av anledningarna till att tvåbarnsfamiljen Sjöholm-Preziuso valde att föra sommaren ta tåget från Kil i Värmland till Neapel i Italien. Men den största anledningen var att flyget inte var ett alternativ, av miljöskäl.

– Vi försöker leva så miljövänligt vi förmår och har helt valt bort flyget som alternativ vid resor. Flyget är ju det enskilt största område där man faktiskt kan ta ansvar för sina utsläpp och för oss känns det självklart, säger Christian Sjöholm.

Ta tåget till Italien

Familjen har vid två tidigare tillfällen tagit tåget till Neapel, där Carina Sjöholm Preziuso har släkt – och planen är att i sommar ta tåget till Italien igen, men denna gång ”bara” till de norra delarna. De har tid och tycker att det fungerar bra. Kuriosa i sammanhanget är att dottern Alma faktiskt har rest jorden runt i rälsmil!

Christian Sjöholm berättar att de förra sommaren reste raka spåret ner via Göteborg, Malmö, Köpenhamn, Hamburg, Zurich och Milano; en resa på sammanlagt 36 timmar inklusive nattåg. De hade interrailkort och betalade 4 000 kronor per vuxen för första klass.

– Resan gick jättesmidigt och vid endast ett tågbyte hade vi bara sju minuter på oss, vilket var en rysare. Men det gick bra och vi kom fram till Neapel enligt plan! Vi var kvar där i drygt två veckor innan vi reste hem igen, då med stopp i Venedig samt Köpenhamn, där vi gick på Tivoli.

Resa med barn

Att resa med barnen Alma och Samuel, 8 och 6 år gamla, tycker han gick utmärkt. De enda utmaningarna var toalettbesöken och maten.

– Vi tog med oss potta eftersom det kan vara bökigt att hinna till toan nattetid. Matservering är sällsynt på tåg i Europa, så vi hade med oss påsar med nötter och bars som barnen fick mellan måltiderna, som kunde bli lite oregelbundna.

Om han nu hade några farhågor om att barnen skulle bli uttråkade, så kom de på skam.

– Visst, det är en lång resa, men det hände hela tiden saker utanför fönstret, omgivningen förändras ju konstant. De hade med sig papper, pennor, böcker och leksaker och när internet var tillgängligt kunde de använda sina paddor. I början av resan var det många svenskar ombord, så det fanns ofta folk att småprata med. Dessutom fick vi som familj en unik möjlighet att verkligen umgås, säger Christian, som tycker att tåg är ett fint sätt att resa.

– Det är spännande att åka in i nya länder och höra språk, ansikten, väder och landskap förändras, ingenting slår det, konstaterar han, men tillägger att tågluffande såklart innebär vissa utmaningar.

– Man måste vara beredd på att ta snabba beslut om något oförutsett inträffar. Vi kom inte längre än till södra Sverige när det uppstod en försening. Istället för att vänta på ersättningsbuss och riskera att missa tåget i Köpenhamn valde vi att ta en taxi, som ju SJ fick stå för. Det gick bra, men det är förstås tråkigt att det relativt ofta är problem med de svenska tågen. Om man ska få svenskarna att åka mera tåg så måste de ju fungera …

Att ta tåget ner till Europa är stort. Men att åka jorden runt med tåg, buss och båt är ännu större. Det vet globetrottern Carl Hamnesjö, som har lyft tågluffandet till en helt ny nivå.

Under tio månader förra året tog han sig via Europa, USA, Mexiko, Australien, Sydostasien, Asien och Ryssland jorden runt med hjälp av tåg, buss och båt. I möjligaste mån valde han tåg, eftersom det är det färdmedel han gillar mest. Men där det inte fanns tåg fick han hålla till godo med buss – och över haven blev det förstås fartyg.

– För mig låg utmaningen i att visa att det går att resa utan att flyga och att det inte bara gäller i Europa, utan att man faktiskt kan ta sig jorden runt, säger Carl Hamnesjö, som till vardags pluggar mänskliga rättigheter.

Krångligare i Asien

Han sticker inte under stol med att de färdmedel han valde innebar andra, och kanske större, utmaningar än de man utsätts för om man flyger från ett land till ett annat. I bland annat Asien är inresereglerna annorlunda om man kommer landvägen; krångligare och snårigare. För att få visum till Kina var han exempelvis tvungen att resa in i Laos.

I Europa reste han med tåg och senare också i Kina och Ryssland. Då blev det Transmongoliska järnvägen och med några stopp ibland annat Ulan Bator färdades han på tåget i tio dagar mellan Peking och Moskva – en oförglömlig upplevelse.

– Stämningen var väldigt familjär, det var som att vi alla bodde på tåget. Folk går runt i tofflor och det står samovarer i varje vagn så att man kan dricka té när man vill, säger Carl, som tycker att det är själva färden som är grejen med att resa, inte målet.

Genom att skippa flyget öppnade han upp för många spännande och givande möten med människor och erfarenheter som han inte hade fått uppe i luften.

Maria Zaitzewsky Rundgren