Det turkiska valet har tidigarelagts – två gånger om. Enligt president Recep Tayyip Erdogan var syftet att stabilisera det politiska och ekonomiska läget i landet. Men oppositionen protesterar och partierna har långt ifrån lika möjligheter att nå ut med sitt budskap.
Först flyttade regeringen valet från november 2019 till 26 augusti 2018. Nu kommer det istället att hållas den 24 juni.
Den första tolkningen av politiska experter var att det var ett försök att hindra det nybildade nationalistiska Goda partiet (IYI) från att delta i valet. Men IYI har med hjälp av politiker från Republikanska folkpartiet (CHP), som tillfälligt bytt partitillhörighet, kunnat bilda en parlamentsgrupp. Detta gör att partiet nu kan ställa upp i valet.
En annan anledning till det tidiga valet är den stundande ekonomiska kris i Turkiet som flera enligt flera experter är på gång. Valutan tappar exempelvis i värde mot dollarn i rekordfart.
– Man vill slippa effekterna av den kommande krisen. AKP genomför hellre ett val under ogynnsamma förhållanden än under riktigt ogynnsamma förhållanden. En ytterligare faktor är att det prokurdiska vänsterpartiet HDP har hela sitt ledarskap i fängelse – däribland sin presidentkandidat. Ett decimerat HDP underlättar AKPs valrörelse, säger statsvetaren och Turkiet-kännaren Ekim Caglar.
Enligt Ekim Caglar är det många väljare som har haft större förhoppningar om att AKP ska lösa frågor om till exempel arbetslöshet. Partiets första tid vid makten kännetecknades av en hög tillväxt, därför är en ekonomi på sparlåga särskilt problematiskt för partiet.
– Den typen av känsliga frågor är brännande för AKP och detta har man försökt stävja genom att utmåla oroade analytiker som konspiratörer som medvetet vill sabotera Turkiets ekonomi. Det är AKP:s reflexmässiga försvar inom många politikområden, men just nu rörande ekonomin, säger Ekim Caglar.
Den turkiska nyhetsbyrån Bianet har kartlagt den statliga tv-kanalen TRT:s fördelning av de minuter som tilldelats de olika partierna under maj månad. Recep Tayyip Erdogan har synts i tv-rutan i sammanlagt 105 minuter, vilket motsvarar cirka 65 procent av politikernas sändningstid. Det motståndarparti som fått mest tid är CHP, vars kandidat Muharrem Ince har fått 37 minuter, medan det prokurdiska partiet HDPs kandidat Selahattin Demirtas fått 18 sekunder.
– Det är en valrörelse helt utan debatter mellan huvudkandidaterna, samtidigt sitter många journalister i fängelse och en del medier tillåts inte ha någon räckvidd. Det är framför allt i de få oberoende medier som finns kvar, som öppna diskussioner och kritiska frågeställningar förekommer. Det gör att oron över både ekonomin och den politiska utvecklingen är påtaglig och eskalerar samtidigt som den inte avspeglas i intervjuer med regeringsföreträdare, säger Ekim Caglar.
Under 2017 hölls en folkomröstning i Turiket som innebar ett kraftigt utökande av presidentens befogenheter. Till exempel gavs Erdogan möjligheten att sitta kvar som president till 2029, samtidigt som en stor del av makten samlades i presidentämbetet istället för hos parlamentet – som till exempel att utse ministrar.
– Opinionsmätningar är sällan helt pålitliga, men den entydiga bilden av siffrorna är att AKP har en knapp ledning före CHPs Muharrem Ince. Han har gått betydligt bättre än vad många trott, och en andra valomgång kan bli jämn.
Muharrem Ince har rötterna inom kemalismen, som bygger på en vilja att göra Turkiet till ett mer västerländskt land, men har genomgått en politisk make-over och fått en betydligt mer inkluderande profil.
– I en andra omgång, om han lyckas nå den, är det inte omöjligt att han kan mobilisera röster från både vänster och höger. Han tycks ha en förmåga att kunna locka både sekulära och mer konservativa väljare, säger Ekim Caglar.
I april förlängdes det undantagstillstånd som rått i Turkiet sen 2016. Detta är något FN kritiserar.
