Regnvatten innehåller giftiga PFAS-ämnen som överskrider nyligen satta gränsvärden. Det visar en ny studie i tidskriften Environmental Science and Technology. ”Galet”, säger Ian Cousins, huvudförfattare till studien och professor vid Stockholms universitet.
När Ian Cousins fru nyligen tog en klunk vatten från en bergsbäck, kunde han inte låta bli att tänka att det förmodligen överskrider gränsvärdena för flera giftiga PFAS-ämnen.
– Vi kan inte undvika att bli exponerade, säger han.
När Syre får tag på honom har hans studie om PFAS i regnvatten precis fått stor uppmärksamhet i internationell media. Själv verkar han närmast förbryllad.
– Nu plötsligt är det ”big news”, jag har försökt övertala människor om faran med bakgrundsexponering av de här kemikalierna i 15 år, säger han.
Omvärlden ser ut att ha hunnit ikapp. PFAS-kemikalier snickrades ihop av sinnrika kemister redan på 1950-talet och har sedan dess multiplicerats till över 10 000 idag. I alltifrån glatta förpackningsmaterial till regnjackor, brandskum, stekpannor och kosmetika finns PFAS, som gör att vi kan dra till fjälls utan att bli blöta, släcka bränder – eller steka pannkakor, lite enklare. Ämnena kännetecknas av att de är extremt stabila och starkt vatten- fett och smutsavvisande. Deras baksida är idag välkänd. Det som gör de så attraktiva, gör de också problematiska. I USA har de fått öknamnet ”forever chemicals” – då de i princip aldrig bryts ned i miljön.
"Till och med i Tibet"
När en lantbrukare i West Virginia envist stod på sig att en närliggande teflonfabrik var orsaken till att hans kor drabbades av mystiska sjukdomar, blev det startskottet till att en av världens största giftskandaler uppdagades. De giftigaste PFAS-ämnena förbjöds eller fasades ut, då de inte bara var långlivade – utan också ackumulerandes i levande organismer, så som kor och människor. Men så enkelt har bekymren med de farliga PFAS-ämnena, inte låtit sig lösas. Ännu, bokstavligen – regnar de ned över oss.
– Till och med i Tibet och på Antarktisk, säger Ian Cousins.
Att regnvatten världen över nu överskrider flera gränsvärden för de fyra farligaste PFAS-ämnesgrupperna i dricksvatten är den stora nyheten i den studie han är aktuell med. Att fynden kommer nu kan tyckas konstigt, med tanke på att ämnena fasats ut eller förbjudits. Förklaringen är att bortsett från att kemikalierna inte bryts ned i naturen, så har de återkommande visat sig vara skadligare än vi tidigare trott. Därför har gränsvärdet för hur mycket av de 4 PFAS-ämnesgrupperna vårt dricksvatten får innehålla återkommande skärpts. Senast efter att en dansk studie visat att ämnena leder till att färre antikroppar bildas när små barn vaccineras.
I Sverige sänktes gränsvärdet från 90 nanogram per liter till 4 och i Danmark ligger gränsvärdet nu på 2 nanogram per liter. I USA har man gått en bra bit längre, där sänkte myndigheterna nyligen gränsvärdet för PFAS-ämnet PFOA (ett av de fyra giftigaste) till 0,004 nanogram. Ett gränsvärde regnvattnet som silar över världen alltså inte klarar av.
– För Sverige ligger halterna i regnvattnet runt gränsvärdet, det danska gränsvärdet överskrids ofta och det i USA överskrids alltid, säger Ian Cousins.
"Vi kan ju knappast ta bort det"
Förhoppningsvis är ändå problemet med de fyra PFAS-ämnena i alla fall inte på väg att bli värre. En sammanställning för ett par år sedan visade att halterna minskar i vårt blod, då produkter och platser där ämnena använts gradvis försvinner respektive saneras. Men i den bakomliggande miljön är nivåerna konstanta – de varken ökar eller minskar. Med tiden väntas humanexponering också bli konstant och inte minska ytterligare, tror Ian Cousins.
– Är det ett orosmoln för befolkningen? Vi vet inte, det finns inget sätt att kontrollera det då det inte finns någon kontrollgrupp eftersom alla är utsatta. Vi kan ha ett sämre immunförsvar – men det finns inget sätt att undvika det, vi måste bara lära oss att leva med det, säger han.
Men vi bör dra lärdomar från våra misstag – och inte låta det hända igen, menar Ian Cousins.
– När vi upptäcker att det är ett problem, då är det för sent att göra något åt. Vi kan ju knappast ta bort det från regnvattnet, säger Ian Cousins som vill att användandet av PFAS begränsas till enbart det allra nödvändigaste.
Ett arbete för att förbjuda PFAS som grupp till 2030 pågår nu inom EU. Ett beslut väntas fattas under 2022.
Läs mer:
Ny forskning: PFAS-ämnen regnar ned över Vättern – ”betydande mängd”
Hur sprids de till miljön?
De finns runt över 10 000 olika PFAS-ämnen idag (enligt dem amerikanska myndigheten (EPA). De kan komma ut i miljön när ämnena produceras, när varorna används eller när de blir till avfall. Så länge man tillverkar och använder produkter och material som innehåller PFAS kommer ämnena i någon form att spridas och mängden PFAS i miljön kommer att öka över tid. De fyra PFAS ämnesgrupper som pekats ut som mest giftiga har förbjudits eller fasats ut. Två har fått ett särkilt skamfilat rykte PFOA och PFOS. Det ena är ett exempel på en karboxylsyra (PFOA) medan den andra är en så kallad perfluoroktansulfonsyra (PFOS). Både PFOA- och PFO-ämnena är bioackumulerande och har varit i centrum för flera giftskandaler där extrema nivåer uppmätts hos människor. PFOS är den kemikalie som byborna i blekingska Kallinge fått högst halter av. Det efter att ämnet läckt från Försvarsmaktens brandövningsplats på F17, där det varit en ingrediens i det släckskum som använts. PFOA har stått i centrum för giftskandalen i West Virginia i USA, där kemiföretaget Duponts teflonfabrik förgiftade vattnet för 70 000 invånare.
Källa: Naturvårdsverket/Ian Cousins, Stockholms universitet
