DEBATT Under våren har de etablerade partiernas ledare fått berätta om sin vision för Sverige 2028. Nystartade Basinkomstpartiets ledare Lena Stark presenterar här sin vision om ett tryggare och mer välfungerande land.
Valet 2018 var ett riktigt ödesval. Fokus låg på att ställa grupper mot varandra, på otrygghet och skrämselpropaganda, SD växte och Socialdemokraterna gick alldeles vilse. Många hade svårt att inse hur absurt vårt system hade blivit. Vi hade fått lära oss att lönearbete var meningen med livet. Arbetslösa skulle sysselsättas med meningslösa ”jobb”, sjuka fick inte vara sjuka för att budgeten inte räckte till, att säga upp sig från ett dåligt arbete gav straff i form av utebliven a-kassa. Arbetslinjen ansågs närmast som en naturlag samtidigt som entreprenörer med goda idéer men dåligt med resurser hölls ute från marknaden. Förskollärare demonstrerade över hela landet mot för stora barngrupper och vårdpersonalen gick på knäna av dåliga arbetsvillkor. Fler människor än någonsin var sjuka med stress.
Det är nu 2028. Vi har infört basinkomst i Sverige. Alla de positiva effekter med ovillkorlig ekonomisk grundtrygghet som framkommit i de många pilotprojekt och studier som utförts runt basinkomst under de senaste 60 åren har blivit sanning – och många fler därtill.
Redan första gången jag läste om konceptet med basinkomst i december 2013 insåg jag hur radikalt det skulle kunna förändra samhället till det bättre. Jag startade Basinkomstpartiet ihop med människor från både vänster och höger, eftersom inga and-ra partier vågade ta tag i frågan om att erbjuda landets invånare ett stabilt socialt och ekonomiskt skyddsnät på riktigt, ett där ingen kunde falla mellan stolarna, där sjuka inte blir utförsäkrade och där människor får frihet att utvecklas och utveckla samhället utifrån sina egna premisser. Med bara ett halvår till val var oddsen hårda, men vi klarade det!
Att införa basinkomst var inga problem. Vi gav Riksdagens utredningstjänst i uppdrag att utreda hur det gradvis kunde införas. Finansiellt gjordes en noggrann beräkning av några av landets skickligaste ekonomer. De redan befintliga finansieringsförslag som funnits sedan tidigare visade sig vara helt korrekta – vi hade råd. Vi utgick ifrån att anpassa ekonomin efter människan och miljön, inte tvärtom.
Rent tekniskt löste Skatteverket det på mindre än en vecka. Vi kunde ta bort de kontrollerande funktionerna på Arbetsförmedling och Försäkringskassa och låta den kompetenta personalen göra det de var bäst på – hjälpa arbetslösa och sjuka utifrån deras villkor.
Statistiken visar, liksom i pilotprojekten, att vi jobbar lika mycket i dag som 2018 men att skillnaden mellan lönearbete och jobb börjat suddas ut. Glesbygderna befolkas igen och många fler, speciellt kvinnor och unga, startar företag eftersom de kan klara sig på en mindre omsättning i början. Allt fler vidareutbildar sig eller byter yrke, eftersom man inte behöver ta studielån. Det blev också en kraftig ökning av högskolestudenter ifrån vad vi förr brukade kalla utsatta områden. Personal i vård- och omsorgs-yrken har kunnat förhandla sig till bättre villkor och gå ner i arbetstid eftersom deras förhandlingsposition stärkts, och arbetslösheten har minskat då vi kunnat dela mer på jobben. Folksjukdomen utbrändhet har minskat markant, så även psykisk ohälsa då utanförskap baserat på ekonomisk misär försvunnit. Vi har inte längre några barn som lever i fattigdom.
Det är 2028. Vi har visat att en annan värld är möjlig. Det, och inget mindre, är min vision.
