Moderaternas förslag om att snabbtesta alla barn i utsatta områden för adhd drog genast på sig kritik. Märkligt, diskriminerande och stigmatiserande är några av omdömena.
Moderaterna i Region Stockholm föreslår att barn i länets så kallade utsatta områden ska erbjudas frivilliga snabbtest för adhd, som ska indikera om en neuropsykiatrisk utredning behövs. Åtgärden ska ge barnen bättre möjligheter att klara skolgången och minska risken att hamna i utanförskap, och i förlängningen verka förebyggande mot gängkriminalitet, menar Moderaterna.
Anki Sandberg, ordförande för Attention, som är en intresseorganisation för personer med adhd och andra närliggande diagnoser, skriver i en kommentar till Syre att man inte läst förslaget i sin helhet, men att de uppgifter som framkommit i media ”känns märkliga, för att inte säga diskriminerande”
– Många har hört av sig till oss och reagerat starkt på den ensidiga kopplingen till kriminalitet. Det bygger på det stigma som redan finns när det gäller adhd.
Karen Austin, som jobbar med våldsprevention och frågor om segregation i Botkyrka kommun, ser hur förslaget åt andra hållet stigmatiserar en viss grupp.
– Jag har jobbat så pass länge med våldsförebyggande arbete och vad som ligger bakom kriminalitet att jag vet att det finns en rad riskfaktorer, varav adhd är en. Och det går inte att tänka bort, det går inte att bortse från individen. Men, vi måste se helheten, ingen kriminolog säger någonting annat. Det behövs resurser och redskap, oavsett diagnos, för vad gör man då sedan när man får diagnosen? Det hjälper ju inte när det finns andra svårigheter.
Skolan viktigast
Moderaterna motiverar sitt förslag med de skillnader i diagnostisering som finns mellan olika grupper, där barn med invandrarbakgrund utreds och behandlas för adhd i mindre omfattning än barn med svenska föräldrar.
Lisa Thorell, som är docent i psykologi vid Karolinska institutet och forskar om adhd, bekräftar den bilden. Men hon tror inte att det fungerar att bara utföra screening på dessa områden.
– Jag tror att det är en svår väg att gå. Föräldrar i de här områdena kommer inte att låta sina barn screenas om det inte gäller alla. Man känner sig utpekad och inte som en del av samhället, säger hon till Aftonbladet.
Lena Nylander, överläkare och specialist i allmän psykiatri på Lunds universitet, ser även hon problem med denna typ av riktade insatser. Hon menar också att en trygg miljö är viktigare att fokusera på snarare än medicinering utifrån en diagnos.
– Om man ser till att skolan fungerar så tror jag att man bättre kommer ifrån problemet än vad man gör genom Moderaternas förslag, säger hon till Expressen.
Enligt Karen Austin är fullständig skolgång den enskilt, viktigaste faktorn för att man som ung inte ska hamna i brottslighet.
– Då är det ju där vi måste göra insatser. Istället för att medicinera unga där adhd bara är en liten delfaktor. Skolsegregationen i sig har bidragit till att skillnader har ökat när det kommer till elevers skolresultat, och privata skolor har ökat den segregationen.
"Dålig insyn"
Det kommer föga oväntat också kritik från politiskt håll. Socialdemokraternas Ebba Östlin, kommunstyrelseordförande i Botkyrka kommun, anser att våldsförebyggande arbete görs bäst genom mer resurser till skolan. Hon säger sig dessutom vara tveksam till om Moderaterna verkligen har insyn i den vård de i dag bedriver i Stockholmsregionen.
– I region Stockholm stänger man ner ungdomspsykiatrin och det tar närmare ett år att få en NPF-diagnos. Så förslaget känns ganska verklighetsfrånvänt om man tittar på det Moderaterna gör i dag, säger Ebba Östlin till Expressen.
I förslaget finns förvisso ett antal åtgärder som är tänkta att korta kötiderna på barn- och ungdomspsykiatrin, BUP. Bland annat vill man införa en lagstadgad vårdgaranti, göra utredningsprocessen mer digitaliserad och öka BUP:s kapacitet generellt i regionen, exempelvis genom att ”låta fler vårdgivare vara med och avlasta”.
– Om Moderaterna i sitt förslag nu vill satsa extra på BUP till de grupper som i mindre utsträckning får del av samhällets insatser – såväl i form av utredningar, föräldrautbildning, läkemedelsbehandling, extra stöd i skolan med mera – då är vi givetvis för detta. Det är ju ingen idé att screena stora grupper utan att följa upp med resurser till utredning och nödvändiga insatser, säger Anki Sandberg på Attention.
Läs mer:
