Äntligen är pride tillbaka med viktiga samtal och debatter och färgsprakande parader. Stockholm exploderade i dans och färger i helgen när Nordens största prideparad manifesterade parollen ”Dags att bekänna färg”! Det fruktansvärda terrordådet i juni, som ställde in Oslo pride, är en skarp påminnelse om att de antidemokratiska krafter som vinner mark runtom i världen också markant har ökat hat, våld och diskriminering gentemot hbtqi+-personer. Den årliga rapporten från människorättsorganisationen för hbtqi-personer, ILGA Europe, visar hur politisk hatretorik utsätter människor för bokstavlig livsfara.

Hatbrottet i Oslo illustrerade med fasansfull tydlighet att icke-heterosexuell läggning fortfarande väcker anstöt hos vissa. Dagens nyheter har under sommaren i en reportageserie avslöjat kristna och muslimska samfund som vill bota homosexualitet och ser på icke-heterosexualitet som något sjukligt eller syndigt. Många är rädda för att komma ut inför släkt och vänner därför att stigmat kring hbtqi+ i allra högsta grad finns kvar. Det är fortfarande ovanligt att se samkönade par visa sin kärlek öppet. Ickeheterosexuell läggning skildras inte som en jämlik typ av kärlek inom kulturen utan som något annorlunda och inte sällan problematiskt.

En stor andel av hbtq-ungdomar uppger att de utsätts för mobbning i skolan enligt en pågående studie på Göteborgs universitet. Det är mycket allvarligt då det råder skolplikt och alla elever måste kunna vara trygga och respekterade i skolan.

Regeringens handlingsplan och satsning på hbtdi+ behöver kompletteras med en nolltolerans mot diskriminering och kränkning av hbtbi+ rättigheter och skolan behöver bli en av handlingsplanens fokusområden tillsammans med de områden som redan lyfts, som exempelvis våld, unga, vård och hälsa, äldre och arbetslivet.

Det får inte vara så att det endast en gång per år går att våga hålla om sin samkönade partner ute på stan, eller att sminka sig eller klä sig som man är bekväm med. Vi måste ge det utrymmet till varandra varje dag och aktivt stå upp för att kärlek mellan jämställda parter är vars och ens rättighet och egna angelägenhet.

Allas lika värde behöver bli en självklarhet, inte bara i läpparnas bekännelse utan något som vi var och en är redo att försvara, både i våra egna liv och i det offentliga. Vi behöver ett större utbud av sätt att leva och relatera till varandra så att vi kan spegla oss i varandras livsval. Genom sådana speglingar förstår vi både oss själva och andra bättre. Våra liv blir rikare och mer kreativa av att bejaka olikheter och tänja våra invanda tankebanor. Vi måste börja använda alla färger i färgpaletten. Våga tänka i färg och nyanser istället för i svartvitt.