8-åriga Selma Eklund lägger sig raklång och sträcker in armarna under en stor sten.

– Vad är det här för någonting?

Mamma Madelen Straubhaar hjälper till och konstaterar att det är något slags elektronikskräp, otydligt exakt vad.

– Vi är här för att Selma är väldigt intresserad av att plocka skräp och de har gjort det flera gånger i skolan, berättar Madelen.

De är egentligen från Örebro, men brukar hålla till på västkusten en del under sommaren. Idag delade familjen upp sig, eftersom lillebror var för liten att följa med på föreningen Strandstädarnas båtutflykt med målet att städa en av öarna utanför Kungshamn.

Och städarvänliga turister kan västkusten behöva, eftersom det är en av de mest utsatta punkterna för marint skräp i Europa. Hit kommer flera hundra ton skräp inflytande varje år.

– Man brukar kalla västkusten för Europas soptipp. Strömmarna går på så sätt att det bildas virvlar som till sist trycks upp mot framförallt Bohuskusten, säger Kim Lindqwister, kommunikatör på Västkuststiftelsen, som bland mycket annat stöttar frivilligorganisationen Strandstädarna.

Stiftelsen driver också strandstädarkartan – en app, webbsida och en slags samordningsplattform för alla de som på ett eller annat sätt bidrar i arbetet med att hålla stränderna rena.

– Alla kan använda den! Om du bestämmer dig för att städa på en strand så kan du markera på kartan vart du har städat. Skulle du ha plockat så mycket skräp att du inte kan få med dig allt i bilen så kan du istället markera på kartan att det finns hämtbehov, så kan kommunen eller någon ansluten entreprenör komma ut och hämta säckarna, säger Kim Lindqwister.

– Och om du inte hinner städa så kan du markera till andra att här finns det städbehov!

Och städbehov finns det som sagt längs västkusten. Med hjälp av datan de får in i appen sammanställer Västkuststiftelsen hur mycket skräp som städas bort från stränderna, och den siffran de fått fram visar att det handlar om cirka 200 ton skräp varje år.

– Det är en ungefärlig siffra då vi uppskattar att varje säck som samlats in i genomsnitt väger 12 kilo, säger Kim Lindqwister.

Under Västerhavsveckan som pågår mellan den 6 och 14 augusti är ett av de många inslagen just strandstädning med föreningen Strandstädarna. De har sin bas på Orust och Tjörn men åker under dessa dagar runt bland kommunerna som deltar och erbjuder dagliga strandstädarutflykter med sin båt.

Söndagens utflykt blev till Långön utanför Kungshamn. Hans Jansson, en av strandstädarna, tror att någon redat städat en del här.

– Det finns inte så mycket stort skräp som man brukar hitta annars. Men det finns väldigt mycket smått.

Deltagarna hittar sina olika platser och så fort de börjar lyfta lite på träbråte, växter och alger så hittar de hur mycket som helst, inlindat bland växter och tång, finfördelat i sand och jord.

– Det här lilla tar aldrig slut! Och det är också ett bevis på den städskuld vi har, att vi inte städat bort detta tidigare, säger Hans Jansson.

Han konstaterar att visst måste man plocka bort det stora skräpet man hittar, men:
– Man får inte glömma det småttiga, för det är just det som är farligast för oss och djuren.

Mycket av det man hittar längs stränderna är rester från så kallade Dolly ropes, förklarar Kim Lindqwister.

– Det är nylonsnören som fästs under nätet när man trålar längs med botten. De används för att förhindra att näten går sönder, säger hon.

När de fragmenteras blir repen till tunnare trådar som kan vira in sig i växtligheten och bli riktigt besvärligt att få bort.

– Och sen kommer havsfåglar och tror att det är mat, äter det och känner sig mätta för att de har magen full av plast, säger hon.

Som kommunikatör känner hon att hon vill ge alla kunskap om vad som händer med de sopor vi slänger.

– 80 procent av de sopor som slängs på land (utomhus, reds anm.) hamnar till sist i havet. Jag skulle önska att alla kunde komma ut hit och se med egna ögon hur mycket skräp här är. Har man väl kunskapen om vart det hamnar, det som man slänger, så tänker man nog ett varv till.