Flimmer. Så kallar forskaren Gaya Herrington det. Hon har följt scenarierna i den nu 50 år gamla rapporten Tillväxtens gränser, författad av medlemmar i Romklubben. När system havererar sker det inte över en natt. Klimat, livsmedelsförsörjning, handel. Innan sådant brakar samman ”flimrar” det, vi får perioder då det inte längre fungerar, i vart fall inte som förut. Varningstecken.

Det finns många sätt att fortsätta denna text. Jag skulle vilja skriva om vad vi kan göra för att vända utsläpps- och slöserikurvorna åt rätt håll, hur vi kan hålla klimatförändringar och miljöpåverkan inom det som vi människor och våra samhällen har en chans att klara. Jag skulle också vilja skriva om hur vi kan anpassa oss, hur samhällen utvecklar motståndskraft när flimmer blir till kris.

Jag skulle inte vilja behöva skriva det jag måste skriva nu. Jag skulle önska att detta var en självklarhet, inget att orda om, en slags hygienfaktor i en allt oroligare värld.

Men det är det inte. Inte för den politiska högern. Och inte ens för en socialdemokratisk regering.

Världen står nu på randen inför en global svältkatastrof. Ett flimmer som för många kommer betyda död.

En av uppvärmningens allra tydligaste konsekvenser är torka och andra naturkatastrofer som gör matproduktionen osäkrare. Samtidigt stiger bränslekostnader och tillgången på råvaror att göra konstgödsel av minskar. Matpriserna stiger stadigt, och snabbt.

Med Putins krig mot Ukraina skenar de. Ryssland och Ukraina är två av världens största spannmålsproducenter. Ett nytt avtal mellan angriparen och den angripna, Ryssland och Ukraina, skulle garantera att allt vete som är fast i Svarta havets hamnar ska kunna skeppas vidare. Men redan dagen efter att avtalet undertecknades föll de ryska bomberna över hamnen i Odessa.

Matpriserna fortsätter att skena. Ukraina kallas Europas kornbod, men hårdast drabbas som vanligt de redan mest utsatta. Chefen för FN:s livsmedelsorgan, David Beasly, tidigare republikansk politiker i USA, beskriver hur de svältande och undernärda i världen snabbt ökat från siffror i tiotals miljoner, till hundratals miljoner.

Då, just i detta nu, väljer Sveriges regering att chocksänka biståndet.

Det är vad Sverige vill bidra med. Det är den signal Sverige vill sända ut i världen.

Att en regering utan gröna inte bryr sig om bistånd blev tydligt redan under de första veckorna när Socialdemokraterna tagit över biståndsministerposten. Man lovade villkora bistånd till fattiga länder med att de tar emot fler avvisade flyktingar. Avvisningar var viktigare än stärkt demokrati och mat till hungrande.

Men att den politiken skulle råda in i den sannolikt värsta svältkatastrofen mänskligheten mött i modern tid, det trodde inte ens jag.

Man kallar det avräkningar, och hänvisar till ukrainska flyktingar som inte ens kommit i de antal man kalkylerat med.

Man säger att det inte ska drabba det allra mest akuta biståndet. Som om stöd till civilsamhälle, demokratisering, miljöarbete, inte längre är akut.

Sverige kan bättre.

PS. På ett plan speglar det ju bara politiken för att möta stigande priser i Sverige. Här sänker man hellre priset på bensin, också till SUV:ar på Östermalm, än momsen på mat. Men när ungar också i Sverige går och lägger sig hungriga är det inte billigare diesel de kommer drömma om.