Kveta Vostrá har just rullat in sin bil på det gamla marknadsområdet i Tjeckiens huvudstad Prag. Hos den lokala hjälporganisationen Satnik börjar hon lasta ut: blöjor, bindor och lådvis med makaroner. Bilen är smockfull av förnödenheter som ska fördelas till ukrainska flyktingkvinnor och deras barn. 

– Folk är inte här på semester. De har ingenting, konstaterar hon. 

Satnik startades av tv-journalisten Nora Fridrichová, ursprungligen för att hjälpa ensamma mödrar i Tjeckien. Men när kriget i Ukraina bröt ut flyttades fokus i stället till att hjälpa de många flyktingar som tagit sig till Prag. 

– Vi har vår egna erfarenhet av rysk ockupation så vi förstår väldigt bra vad som pågår. Vi ger vad vi kan till ukrainska kvinnor så att deras män kan bekämpa ryssarna där hemma, berättar hon. 

Tuffa konsekvenser 

Precis som på så många andra ställen i Europa är hjälpviljan i Tjeckien stor när det handlar om Ukraina. Det gäller både i det privata formatet, med enskildas insatser som hos Satnik, men också hos landets regering. 

Tjeckien har skickat såväl stridsvagnar som helikoptrar till Ukraina. Försvarsminister Jana Cernochová lovar göra ”allt vi kan” för att se till att Ukraina vinner kriget. Men riktigt vad det innebära att ”vinna” vill hon inte definiera. 

– Det är upp till det ukrainska folket och deras president att avgöra, vilka framgångar de behöver nå och vilka förluster de kan tänka sig att acceptera, säger Cernochová på en pressträff med influgna EU-korrespondenter från Bryssel. 

Samtidigt finns även här en oro över vad som händer om kriget drar ut på tiden. De ekonomiska konsekvenserna är tydliga med höga bränslepriser och stigande inflation. Turistbranschen suckar tungt, efter att redan ha drabbats av svåra år under coronapandemin. Industrin fasar för en kommande vinter utan naturgas. 

Till och med landets berömda glastillverkning sitter löst. 

– Om galningen i Kreml stänger av kranen är det kört för oss, säger David Sobotka på ett av de många glasbruken i ”kristalldalen” kring Liberec i norra Tjeckien, där ugnarna fortsatt värms av gasen från öst. 

Krigsdomstol? 

Tjeckien är sedan den 1 juli ordförandeland i EU:s ministerråd, med ansvar för att leda möten och hålla i allehanda förhandlingar mellan EU-länderna, EU-parlamentet och EU-kommissionen. 

Mycket kommer under hösten att vara kopplat till konsekvenserna av kriget. Ett särskilt toppmöte ska hållas i Prag den 6-7 oktober för att diskutera hur EU kan utveckla samarbetet med de länder i Europa som inte är medlemmar, men som man gärna vill hålla så nära som möjligt: allt från Georgien till Storbritannien. 

Justitieminister Pavel Blazek funderar i sin tur på hur och var man framöver ska ställa krigsbrottslingar inför rätta. Han vill gärna se en nyinrättad specialdomstol, precis som den FN-domstol i Haag som skapades för 1990-talets krig i det forna Jugoslavien. Längre fram hoppas han till och med på samarbete med Moskva. 

– De kanske också kan ställa sig bakom det här, när regimen har ändrats, säger Blazek och jämför med hur det till sist svängde även i det gamla Jugoslavien. 

– Det var många där som aldrig trodde att de skulle ställas inför rätta, men som sedan gjorde det, säger justitieministern i Prag. 

För döttrarna 

Många andra frågor måste också hanteras framöver. Ukraina behöver minröjas och byggas upp igen. Ukrainska flyktingbarn behöver gå i skola. Helst av allt ska också återvändandet ta fart – för att inte Ukraina helt ska förlora den befolkning som flytt. 

– Alla siffror visar att ju längre en konflikt pågår, ju färre flyktingar återvänder hem. När jag pratar med regionministern i Ukraina så är han djupt orolig för att folk inte kommer att komma tillbaka, berättar Tjeckiens region- och digitaliseringsminister Ivan Bartos. 

Ukrainskorna hos hjälporganisationen nere på Prag-marknaden vill gärna snart åka hem. Tills vidare kan de ändå förlita sig på att Tjeckien kommer att fortsätta att hjälpa. 

För Kveta Vostrá är insatsen inget som riskerar den egna ekonomin. Hon och hennes man sålde häromåret sitt it-företag till USA. De pengarna kommer nu väl till hjälp. 

– Jag trodde aldrig att jag eller mina döttrar skulle behöva uppleva sådana här tider. Nu försöker jag vara ett föredöme för dem, säger Kveta Vostra i Prag.