Ukraina påminner oss om att krig är bland det värsta som kan hända inte bara mänskligheten utan också naturen. Brutaliteten i den ryska statens militära invasion av Ukraina har fört med sig fruktansvärda humanitära konsekvenser och allvarliga miljöskador. I en preliminär övervakning av miljöpåverkan har FN:s miljöprogram (Unep) varnat för att Ukraina kommer att lämnas med ett giftigt miljöarv i generationer framöver.

Under Ukraine recovery conference i schweiziska Lugano den 4–5 juli meddelade Ukraina att en fullständig återhämtning kommer att kosta uppemot svindlande 750 miljarder dollar. Precis som med den framgångsrika Marshallplanen efter andra världskriget är det viktigt att lägga grunden för den ukrainska planen i god tid. Lika viktigt är att återhämtningen efter kriget sker på ett hållbart sätt. När energiinfrastrukturen byggs om, bör den drivas av förnybara energikällor; när skogarna återställs bör de skyddas från ohållbar avverkning; när bostäder byggs om bör de uppfylla hög energieffektivitet. Ukrainas framtid borde vara så grön som möjligt.

Vi är glada över att många länder redan har åtagit sig att bidra till Ukrainas återhämtning. Det fulla ansvaret för skadan måste dock ligga hos den ryska staten och dess företrädare. Hittills har det internationella samfundet, med rätta, fokuserat på att öka sanktionerna. Nu är det dags för ansvarsutkrävande.

Undersökningar av möjliga krigsförbrytelser inleddes av både Ukrainas statsåklagare och chefsåklagaren vid Internationella brottmålsdomstolen (ICC) mindre än en vecka efter den ryska invasionen. Hittills har myndigheter i minst ett dussin andra stater också inlett utredningar om påstådda krigsförbrytelser i Ukraina under principen om universell jurisdiktion.

Alla ansträngningar bör vara så samordnade som möjligt. Det är prioriterat att hantera dokumentation av miljöskador och insamling av bevis eftersom förseningar eller försummelser kan resultera i missade möjligheter till effektivt casebyggande som leder till arrestering och eventuellt åtal.

Nu när ICC som bäst firar 20-årsjubileet av Romstadgan, har domstolen en möjlighet att för första gången åberopa den enda bestämmelse som behandlar miljöbrott som en del i kategorin krigsförbrytelser, artikel 8(2)(b)(iv). Ukraina bör också ta det steget att ansluta sig till Romstadgan. En ratificering skulle ge möjligheten att söka samarbete och begära hjälp från domstolen enligt ICC:s åklagarkammares policydokument från 2016 om val av fall och prioritering för att utreda ekocid, vilket utgör ett allvarligt brott enligt Ukrainas strafflag. Att bryta straffriheten för ekocid skulle sända en stark signal om att det är oacceptabelt att orsaka allvarlig skada på miljön också i andra krigszoner.

Befintliga institutioner är sällan fullt lämpliga för att hålla förövare ansvariga för krigsbrott, varför det historiskt har inrättats skräddarsydda internationella organ för sådana ändamål. Till exempel behandlade FN:s kompensationskommission (Compensation Commission) framgångsrikt finansiella anspråk om skador till följd av Iraks invasion av Kuwait 1990-1991; Myanmars oberoende utredningsmekanism (Independent Investigative Mechanism) inrättades 2018 för att samla in bevis för de allvarligaste brotten mot internationell rätt och för att förbereda fall för åtal. Liknande internationella organ, i syfte att lagföra förbrytare och utdöma straff, bör skapas när det gäller Ukraina.

En ren, hälsosam och hållbar miljö är avgörande för Ukrainas framtid. Medan det internationella samfundet har ett ansvar att hjälpa Ukraina i dess hållbara återhämtningsplan, får det inte förbise dess skyldighet att åberopa och vid behov förstärka internationella miljönormer och rättsliga mekanismer för att hålla förövarna ansvariga.

Först publicerad i EUObserver