När Roe v Wade-domen revs upp i USA var det en väldigt amerikansk historia. Enligt Roe v Wade har den federala staten haft rätten att förbjuda delstater att begränsa rätten till abort under en viss nivå – och nu gäller det inte längre.

Det låter kanske rimligt att delstaterna får bestämma det själva, men allt tyder på att det här handlar om att beskära människors frihet. Kvinnors frihet i första hand, men i förlängningen allas.

USA:s högsta domstol är politiskt tillsatt på ett annat sätt än i Sverige, och används alltmer som ett politiskt verktyg. Trump tillsatte flera konservativa domare, och på deras agenda står inte bara aborterna. Rätten till att gifta sig med vem man vill kan vara hotad, både när det gäller par av samma kön och vad som kallas ”interracial marriages”. Rätten till preventivmedel kan ligga illa till, liksom domar som ogiltigförklarar flera delstaters lagar mot ”sodomi”.

Engelska sodomy är ett luddigt begrepp som kan syfta på vilken typ av sex som helst som anses fel och onaturligt. Ofta sex mellan personer av samma kön, eller sexuella övergrepp mot djur eller barn. Men också till exempel sex utom äktenskapet eller oralsex.

Det svenska ordet sodomi är lika konturlöst, men skiljer sig på en avgörande punkt från det engelska. I ordlistan är det märkt med ”åld” som i “ålderdomligt” och förklaras som ”sexuella handlingar som förr an­sågs av­vika från det tillåtna el. normala”. I USA är sodomi något som kan tänkas bli förbjudet, i Sverige är begreppet musealt.

Vi kan hoppas att vi helt enkelt är immuna mot sånt där i Sverige. Vem skulle ta en politiker på allvar som vill dirigera samtyckande vuxnas sexliv? Så länge ingen betalning är inblandad? Men det som dyker upp i USA dyker ofta upp här också, i en eller annan form. En vacker dag ser vi höger-om-höger-skribenter ondgöra sig över den svenska ”åsiktskorridoren” där sådant ”inte ens kan diskuteras”.

Där är vi inte i dag, men abortmotståndarna sticker upp huvudet nu efter Roe v Wades fall. I fredagens Bulletin finns en debattartikel där en skribent från Kristna värdepartiet frågar sig: ”Med vilken rätt försvarar vi abort?” Ständigt abortkritiska, frikyrkliga Världen idag har ett reportage om en kvinna som ”vill ära Gud med kampen för ofödda”. I samma tidning diskuterar abortmotståndarna Julia Kronlid, kyrkopolitiker (SD), och Lennart Sacrédeus, kommunpolitiker (KD), varför det är så trångt för ”värdekonservatism” i svensk politik. Inte ens från sina egna partier får de stöd.

Nej, det får de inte, och Ebba Busch vill till och med ha svart på vitt att hennes parti stöder aborträtten. Men företrädare för KD och SD lägger gång på gång förslag om hårdare krav för aborter, en tidigare gräns eller liknande. Moderaterns ekonomiskpolitiska talesperson Elisabeth Svantesson har ett förflutet i antiabortorganisationen Ja till livet – som hon nu hävdar att hon inte längre sympatiserar med.

I torsdags antog EU-parlamentet en uppmaning till medlemsländerna att stärka rätten till abort. Bland annat vill de ha in aborträtten i EU-stadgan om grundläggande rättigheter, och att medlemsländerna ska garantera rätten att göra abort lagligt och säkert. I dag är det de enskilda länderna som stiftar sina egna lagar om abort, och bland annat Polen har nästan lika hårda lagar som de värsta amerikanska delstaterna.

Uppmaningen till medlemsländerna är en reaktion på Roe vs Wades fall i USA, och en påminnelse om att de auktoritära vindar som går genom hela världen når hit också. Sverige kommer inte att bli som Texas eller Alabama, den kristna höger som härjar där är marginell här. Men vi behöver hålla ögonen öppna.