Sedan flera månader tillbaka hungerstrejkar två fångar i turkiska fängelser, Sibel Balaç och Gökhan Yıldırım. 22 juni hade Sibel Balaç gått ner 30 kilo och Gökhan Yıldırım 18 kilo sen hungerstrejkens början. Deras hälsotillstånd är nu mycket dåligt. Erdogans opposition kallar det för en hungerstrejk till döden. Skriver debattören Johannes Malmgren.
Hungerstrejken är en av få politiska metoder som är tillgängliga för dissidenter i Turkiet. Efter mer än ett decennium av diktaturens ökande repression är de turkiska fängelserna fulla av politiska aktivister, journalister och människor som inte gjort något annat än godtyckligt arresterats för misstanke om samröre med oppositionen. I Turkiet krävs inte mycket för att stämplas som terroristsympatisör. Föräldrar till barn med Downs syndrom avskedas från sina arbeten för att sådant föräldraskap i regimens ögon kan peka på sympati för den konservativa Gülenrörelsen.
2020 dog advokaten och människorättskämpen Ebru Timtik efter 238 dagars hungerstrejk. När hon dog vägde hon 30 kilo. Samma år dog Ibrahim Gökçek och Helin Bölek, medlemmar i det oppositionella bandet Grup Yorum efter långa hungerstrejker. De som hungerstrejkar förenas av krav på ett slut på statlig terror. Sibel Balaç och Gökhan Yıldırım kräver rättvisa rättegångar, att svårt sjuka fångar ska släppas ut ur fängelserna och att godtyckliga bestraffningar av fångar ska upphöra. Tortyr och sexuellt våld är utbrett och används systematiskt av turkisk polis och i turkiska fängelser. Det förekommer att fångar avlider därför att de nekas sjukvård. När den svenska regeringen utlämnar oppositionella till Turkiet, när regeringen samarbetar med turkiska säkerhetstjänsten MIT, då är regeringen direkt medskyldig till att upprätthålla ett politiskt system som vilar på förföljelse och övergrepp mot i alla avseenden oskyldiga människor.
Magdalena Andersson har sagt att den som inte ägnar sig åt terroristverksamhet inte har någon anledning att oroa sig över Sveriges utökade samarbete med Turkiet. Men att överhuvudtaget förhandla Turkiet om vem som är terrorist är att göra oacceptabla eftergifter till Turkiet. Ingen samsyn mellan Turkiets och Sveriges regeringar om vem som är terrorist är möjlig ifall Sverige inte gör avkall på demokratiska värden och gör eftergifter till en diktatur.
Medan den svenska regeringen gör allt den kan för att tillmötesgå Erdogan rinner tiden ut för Sibel Balaç och Gökhan Yıldırım. Helvetet är inte platsen där du lider, helvetet är platsen där du lider och ingen ser dig. Ingen allians mellan Sverige och Turkiet är möjlig om inte Sverige blundar för Turkiets omfattande förtryck av oppositionen och den kurdiska frihetsrörelsen.
