Uppvuxen i ett hem med jordgolv i en fattig delstat mot Stilla havskusten, skulle hennes väg till makten fyrtio år senare visa sig lika osannolik som kantad av faror. En resa som hade kunnat sluta i ond bråd död. Hon fick barn som 16-åring och för att försörja sig började hon arbeta i de lokala guldgruvorna. Men hon var redan då engagerad i motståndet mot en enorm vattenkraftsanläggning, som riskerade att drabba miljön och områdets svarta lokalbefolkning hårt. Det i ett land där miljöaktivister var och fortsätter vara, villebråd för paramilitära och högerextrema grupperingar.

Francia Márquez har också fått sin beskärda del av hat och hot och även blivit utsatt för attentat. Ändå har hon fortsatt att ägna sig åt gräsrotsaktivism – och visat sig vara framgångsrik. Hösten 2014 ledde hon en marsch där 70 andra Afro-colombianska kvinnor från La Toma på Stilla havskusten, vandrade nära 600 kilometer till huvudstaden Bogotá. Det för att kräva att myndigheterna tog tag i den omfattande illegala gruvverksamhet som drabbade deras lokalsamhällen. Till sist lyckade kvinnorna få till ett möte med den dåvarande presidenten Juan Manuel Santos och löften om att deras territorium skulle skyddas.

Det blev kulmen på en lång kamp mot illegala guldgrävare som bidrog till att hon 2018 vann Goldmans miljöpris, som ofta beskrivs som ett Nobelpris för miljön.

– La Toma har nu blivit ett exempel för andra lokalsamhällen runt om i landet – för hur man kan förändra policy och kämpa för framåtskridande, sa hon då.

Efter söndagens valseger leder hon nu landet tillsammans med president Gustavo Preto.

– Det här är för våra mor- och farföräldrar, kvinnorna, de unga, hbtqi+-personerna, urfolken, jordbrukarna, arbetarna, offren, mitt svarta folk, de som gjorde motstånd och de som inte längre är med oss… För hela Colombia. I dag börjar vi skriva en ny historia, skriver Francia Márquez på Twitter.

Läs mer: Vänstern vann i Colombia