Den 14 juni var det Ban Live Transports: International Awareness Day. Varje år dör och skadas ofattbart många djur när de transporteras för att bli människomat – bara i USA dör över 20 miljoner djur årligen innan de ens nått fram till slakteriet. Djurens rätt rapporterade tidigare i år om att EU-parlamentet för andra gången röstat ner ett förslag från EU:s särskilda utskott för djurtransporter, ANIT, om att förbjuda transporter över 8 timmar och transporter av djur ut ur EU. 

EU:s nuvarande djurtransportregler ser lite olika ut för olika djurarter: grisar får transporteras i max 24 timmar om de har tillgång till vatten under resan; hästar och andra hovdjur får även de transporteras i upp till 24 timmar men behöver bara få tillgång till vatten var åttonde timme, och bara matas var åttonde timme “om det är nödvändigt”, vad nu det innebär. Andra djurarter får transporteras i 14 timmar innan de ska få en timmes vila, men när den timmen är över får de transporteras i ytterligare 14 timmar. Höns får transporteras i upp till 24 timmar utan vare sig vatten eller mat. 

Naturligtvis betyder inte det att alla transporter av levande djur sker exakt så. Men att detta är minimikraven är skrämmande, och alltför ofta bryts reglerna. Förra året vistades 854 kor ombord på en båt utanför Spaniens kust i två månader eftersom de inte tilläts lägga till i någon hamn på grund av misstanke om ett utbrott av sjukdomen blåtunga ombord. Alla kor avlivades när de väl kom i land. Så mycket lidande – för vad?

Just när det handlar om lidande är regelverket dessutom motsägelsefullt: på inte mindre än 18 platser i dokumentet återfinns just ordet ”lidande”, i kontexten förebygga/minska/undvika lidande. Det låter ju som ett bra mål, men på flera ställen står det ”onödigt lidande”. Vad tycker egentligen EU-parlamentet att ”onödigt lidande” är? Och vad räknas då som acceptabelt lidande? Att ett djur som fötts upp enbart för att bli människomat i en värld där vi gott kan – och bör – leva på en växtbaserad kost tvingas resa inträngd med sina artfränder i extrema temperaturer, trampandes i sin egen avföring, under ett helt dygn, och bara i vissa fall få tillgång till mat och vatten? 
Antalet djurtransporter har ökat under de senaste åren.

År 2015 transporterades totalt närmare 1,5 miljarder djur (kor, grisar, får, getter, hästar och höns) – 2019 var samma siffra över 1,6 miljarder. Det är oroväckande på många sätt. Efterfrågan på kött borde rimligen minska i takt med vår ökade förståelse för djurens villkor och köttproduktionens roll i klimatförändringarna. När ska vi förstå att köttätande är förlegat? Hur länge till ska ekonomisk vinning gå före liv?

Produktion av kött har aldrig varit etiskt försvarbart. Idag, när vi har god kunskap om djurs förmåga att uppleva smärta och lidande, om hur köttproduktion bidrar till att sprida sjukdomar och hur den eldar på den globala uppvärmningen kan vårt köttätande inte ses på något annat sätt än ett absurt beroendeliknande beteende hos människan.

Gemene person kan själv fatta beslutet att slå sig fri från det beroendet. Det är enkelt – kött är ingen beroendeframkallande substans och det går alldeles utmärkt att sluta redan idag. EU-parlamentet kan å sin sida börja med att förbjuda transport av levande djur för slakt och därifrån aktivt arbeta för att minska den storskaliga köttproduktionen för att den i slutändan ska sluta existera helt och hållet. Vi har sett det oetiska i både produktion och transport länge nu. Ta av skygglapparna och låt djur leva för sin egen och ingen annans skull.