Det internationella ridsportförbundet FEI (Fédération Équestre International) meddelade den 2 juni att de tillsätter en oberoende “Social Licence to Operate”-kommission – alltså en kommission som ska bedöma ridsporten och hästvälfärdsfrågor ur ett samhällsperspektiv. FEI:s ordförande Ingmar De Vos säger i meddelandet att ”hästsporten och FEI:s aktiviteter nu mer än någonsin granskas  av allmänheten, och genom den här kommissionen vill vi ta tillvara på det för att skapa förändring och sätta den största intressenten av alla i detta – hästen – i rampljuset.”

FEI är inte direkt kända för att vara i framkant när det gäller just det, dock. Skandalerna har avlöst varandra senaste året, och ridsporten ses i allt större grad som något barbariskt och brutalt av omvärlden. I samband med OS förra året blev tävlingshästars villkor uppmärksammade när bland annat en häst fick avlivas på grund av sina skador på tävlingsbanan och en tränare stängdes av för att ha slagit en häst med knytnäven. I dagarna avlivades två hästar efter att ha skadats allvarligt på en internationell tävling. Vilka andra lika stora  sporter tycker att det är rimligt (om än beklagligt) att en atlet dör av de skador den fått på tävlingsbanan utan att ansvarigt förbund lyfter ett finger för att få till förändring?

Ett talande exempel på hur normaliserat våldsamt förtryck av tävlingshästar är finns på den franska djurrättsorganisationen L214s instagramsida. De la nyligen upp ett inlägg där den första bilden visar en hund i ett klassiskt dressyrträns och texten ”skär detta i hjärtat på dig?”. På nästa bild syns en häst i samma utrustning med texten ”varför accepteras det då på hästar?”. Den här typen av inlägg har blivit allt vanligare. Och det verkar vara främst av den anledningen FEI nu sakta men säkert har börjat reagera. Inte för att hästar far illa, utan för att omvärlden reagerar på hur illa de far.

Den nytillsatta kommissionen måste ändå ses som ett försök av FEI att börja se sitt eget ansvar i att reglera våld mot tävlingshästar. Men som etolog Renate Larssen skriver: ”det finns redan gott om vetenskapliga bevis för att införa regler kring hur hårt en nosgrimma får spännas, hur huvudet får positioneras och användning av spön till exempel. Om FEI menar allvar med att förbättra välmåendet för sporthästar kan de börja redan nu; de behöver inte vänta på kommissionens rapport.” Med det i åtanke räcker det att gå till FEI:s instagramsida och se vad de publicerade bara tre dagar innan de meddelade att kommissionen skulle tillsättas. Den 30 maj publicerades en bild på en häst med en obegripligt hårt spänd nosgrimma, med texten ”Om du kunde designa din drömhäst, hur skulle den vara? Berätta för oss med endast tre ord.” Ironin är bedövande.

Just nosgrimmor är en så oerhört enkelt sak att justera för att öka hästens välbefinnande – bara spänn den några hål lösare. Det faktum att FEI ännu inte infört någon specifik reglering kring detta är skrämmande. Behövs det en hel kommission för att få till en sån förändring? Numera finns det gott om forskning som visar att en lösare spänd nosgrimma minskar risken för skador i och runt munnen. Dessutom visar samma forskningsartikel att antalet munrelaterade skador stiger i takt med tävlingsnivåerna. Det är alltså helt rimligt att också ifrågasätta det etiska i ridsport på elitnivå helt och hållet.

Om det överhuvudtaget ska vara möjligt att ha en etiskt försvarbar tävlingsridsport krävs oerhört många förändringar. För den välvilligt inställda är den här kommissionen förhoppningsvis en start på det. Men om FEI verkligen menar allvar med att de vill förändras kan de börja med något av det allra enklaste redan nu: reglera hur hårt en nosgrimma får spännas. Det är en enkel förändring som inte behöver en storslagen kommission för att få en positiv effekt för tävlingshästarnas välmående. Om vi börjar där så kanske det finns hopp om en fortsatt diskussion kring det etiska i elitridsport.