Skolan är i år som alla valår en viktig politisk fråga. Med anledning av detta har SVT gjort en stor granskning av läraromsättningen, i vilken de kommit fram till att så många som var fjärde lärare byter tjänst varje år.

Det finns naturligtvis många anledningar att byta jobb ofta i dagens arbetssamhälle: karriärshets och den ständiga jakten på högre lön är centrala faktorer i det samhälle vi byggt och lever i. Och det är naturligtvis inte fel att kunna byta jobb och söka sig vidare till nya erfarenheter och utmaningar. Men att läraromsättningen är så hög måste ändå anses vara både uppseendeväckande och oroväckande. En stor läraromsättning minskar både trygghet och förtroende hos elever, vilket i förlängningen leder till både sämre kvalitet på undervisningen och sämre möjlighet för eleverna att ta till sig det som lärs ut. 

De lärare som intervjuats i granskningen säger att lönen självklart spelar roll, men att det som oftast brister är arbetsmiljön. Många lärare väljer att bli lärare för att få vara just lärare. När de inte har förutsättningar att arbeta med det de brinner för utan att bränna ut sig totalt – varför stanna? NO-läraren Linda Jonsson från Mönsterås beskriver hur hon fått jobba 175 procent efter att hennes ämneskollega slutat, eftersom hon fått ta över kollegans klasser då ingen ny lärare med samma kompetens rekryterats. 

Eleven Yosyas Mengisteab Haile på Bolidenskolan beskriver både vad som brister och var en lösning kan finnas. Han säger: ”Jag har haft lite svårt för att lita på en lärare, men om jag litar på en lärare så är det bra för mig och för den”. Han sätter fingret på något väldigt viktigt: ömsesidigheten i det mänskliga mötet möjliggör lärande och utveckling. Den som känner sig otrygg kan varken lära sig eller lära ut på ett tillfredsställande sätt. Om en lärare inte känner sig trygg i sin roll kommer inte heller eleverna kunna känna sig trygga.

I Södertälje har de lyckats vända trenden med den stora läraromsättningen genom att dels höja lönerna, dels införa ett tvålärarsystem. På Hovsjöskolan har de gått från att ha svårt att attrahera lärare till att ha sökande på alla utlysta tjänster, och en av lärarna i klippet berättar att det var just tvålärarsystemet som var anledningen till att hon sökt tjänsten. Och det är kanske inte så konstigt. Människan är en social varelse, och ett delat ansvar minskar både stress och otrygghet.

Vi behöver en humanistisk revolution i skolan. Prio borde vara möten mellan människor, där skolan blir en plats för både elever och lärare att känna sig sedda, hörda och få utrymme att göra ett bra jobb. Och det är tydligt att det är möjligt. Fler kommuner och privata skolägare borde lägga mer pengar på att skapa utrymme för tvålärarsystem och arbeta för att lärare ska kunna fokusera på att få vara just lärare. Snarare än att fokusera på betygskriterier eller disciplinåtgärder bör våra folkvalda skolpolitiker ta avstamp i det finaste vi har: möten mellan människor.