Den förestående trenden att kolonisera rymden kräver resurser bortom jordens kapacitet. Kommersiell gruvdrift i rymden kan ligga så nära som 10–15 år bort, förutspår professor Reza Emami i rymdteknik vid Luleå tekniska universitet.
RYMDEN Det kan röra sig om en massmiljardindustri, bokstavligen talat om astronomiska summor. Den amerikanska rymdstyrelsen Nasa gör gällande att värdet i de mineraler som finns i asteroidbältet mellan Jupiter och Mars är att jämföra med den ogreppbara summan 870 miljarder kronor för varje person på jorden, rapporterar CNBC.
Pågående forskning ser dock främst till möjligheterna att bryta fyndigheter från asteroider som stötts ut ur det stora asteroidbältet för miljoner år sedan och nu cirkulerar i banor närliggande jorden. Eftersom de är små, med en omkrets av 50 – 140 meter, är det svårt att upptäcka dem med markbaserade teleskop. I april förra året skickades därför 28 små kubsatelliter upp – varav Sverige bidragit med en – för att under 18 månader avtäcka den potentiella skatten.
Hitintills har man lokaliserat 18 000 asteroider, men forskarna uppskattar att det kan finnas fler än 100 miljoner, säger Reza Emami till TT.
Eftersläpande lagstiftning
Löften om klirr i kassan har gjort att flera bolag, de flesta med säte i USA, investerat i framtida gruvbrytning. Men det finns ändå svårigheter med att övertyga aktörer att satsa på projekt som spänner 20 år fram i tiden, både på grund av tidsaspekten i sig men också på grund av att osäkerhet inför eventuellt kommande regleringar. För medan rymdtekniken utvecklas snabbt släpar juridiken efter – den mest omfattande lagstiftningen är rymdfördraget från 1967, men beträffande användningen av rymdresurser är detta ganska vagt och kan tolkas i flera riktningar.
Tillämpning görs av nationella myndigheter, men en specialiserad rymdmyndighet finns ännu inte, säger Ian Christensen, chef för tankesmedjan Secure World Foundation, till CNBC.
Sinande resurser
Men att fyndigheter inom en snar framtid kommer att brytas i rymden är otvetydigt, enligt Reza Emami.
Dyrbara resurser på jorden håller på att ta slut och vi behöver hitta nya källor i universum, för vi vill inte slita ut jorden fullständigt, säger han.
Emami påpekar också att utvecklingen blir oerhört resurskrävande.
Vi måste hitta sätt att klara av livet i rymden – det handlar om bränsle och syre, för att säga det enkelt. För att göra det måste vi ta material från rymden, vi kan inte ta det från jorden.
Han tillägger att det också finns rent forskningsmässiga incitament för att fortsätta utforska de jordnära asteroiderna.
Varje forskare inom fältet är nyfiken på dessa asteroider, speciellt sedan det gått upp for oss hur många vi har precis runt hörnet.
Fakta: Asteroider
En asteroid är en mindre himlakropp som går i en bana runt solen.
De första asteroiderna upptäcktes för över 200 år sedan. Först ut, 1801, var upptäckten av Ceres, den största hittills upptäckta asteroiden som dock numera betraktas som en dvärgplanet.
Asteroiderna finns i första hand i asteroidbältet mellan Mars och Jupiters banor, men forskare har även upptäckt och katalogiserat tusentals jordnära asteroider och kometer.
Det största kända jordnära objektet, småplaneten Ganymed, är närmare 30 kilometer i diameter. När det handlar om den planerade gruvdriften är det dock betydligt mindre asteroider som gäller.
Källa: Nationalencyklopedin och Nasa
