Sedan Ryssland invaderade Ukraina har mycket av den offentliga debatten i Europeiska länder handlat om att ersätta den ryska gasen. Men mycket handlar om att helt enkelt hitta nya källor för gasen.

Samtidigt pågår just nu en process i Europa om att uppdatera taxonomin över vilka energislag som kan anses som hållbara, detta för att kunna styra framtida investeringar i en mer miljö- och klimatvänlig riktning. Där ingår fossil gas, enligt EU-kommissionens senaste förslag.

– Det är ett resonemang som saknar logik, säger Emanuele Genovese, en av de aktiva i Fridays for future i Rom, som under eftermiddagen arrangerade en cykelstrejk från Colosseum och därefter en manifestation i centrum under parollen ”Not my taxonomy”.

– Fortsätter man att använda gas som energikälla och bara byter ut diktaturen varifrån den kommer, och därmed inte investerar fullt ut i förnybara energislag, så kommer vi att ytterligare förvärra klimatkrisen och den sociala krisen.

Stark gaslobby

I veckan släppte Greenpeace Frankrike en rapport som visade hur ryska gas-, olje- och kärnkraftföretag genom dotterbolag och samarbetspartners lobbat för sin sak inom EU, något som inte förvånar Emanuele.

– Säkerligen är det också detta som lett fram till kommissionens ändringsförslag (med gas och kärnkraft inkluderat), säger han.

I Italien finns det även där många som fortfarande lobbar för gasen och den ses av många som ett energislag som kan användas i ett övergångsskede, menar han.

– Inom politiken finns det inte så jättemycket intresse för att jobba för en förändring. Två ledare: Enrico Letta för Partido democratico och Giuseppe Conte för Femstjärnerörelsen har uttryckligen sagt att de är emot EU:s förslag att inkludera gasen i taxonomin. Samtidigt har de dock inte motsatt sig de senaste besluten som binder oss än mer till gas.

"Odemokratisk omställning"

Annars handlar mycket av politiken om att inte ändra om för mycket, tror han.

– Det saknas en politisk vilja att gå ur sin bekvämlighetszon. Och det är ju förståeligt, men inte acceptabelt i den tid vi lever i, säger han.

Nu hänger avgörandet på EU-parlamentet, som inom en snar framtid ska rösta på EU-kommissionens förslag som lades fram den 2 februari i år. EU-rådet, där medlemsländernas regeringar är representerade och som också har rätt att yttra sig, har gett sitt stöd till kommissionen.

I Italien finns röster för förändring, men de kommer från miljörörelsen och organisationer som Fridays for future. När de är ute på gatan och demonstrerar möter de väldigt olika reaktioner.

– Vissa är starka förespråkare för gas, och de måste vi ju konfrontera och ha en dialog med. Sen finns det andra som i stort sett är överens med oss. Man kan tänka olika om hur man ska göra saker, men många känner en otålighet över det som görs politiskt. Omställningen i EU i synnerhet är inte speciellt demokratisk, politiken kommer ovanifrån och ofta diskuteras den inte i parlamenten.