Nyss var det bråttom in under Natos vingar, det fanns inte ens tid att låta folket bestämma. Tiden mellan ansökan och medlemskap skulle vi leva i större osäkerhet än tidigare – men det skulle bara bli några veckor.

Nu ser det ut som om processen kan stanna upp eftersom Erdogan kräver att Sverige och Finland ska klassa den kurdiska organisationen YPG som terrororganisation, utlämna sammanlagt 33 personer som har politisk asyl och sälja vapen till Turkiet. Annars säger han blankt nej, och det har han upprepat i en veckas tid. 

Oavsett om man ser ett ”kärnvapenparaply” som ett skydd eller som något helt annat, och oavsett hur farligt vi egentligen lever nu, så kan det komma att ta tid, och det kan bli ett nej. Under den tiden borde vi låta demokratin komma ikapp – folkbilda och informera, undersöka fredliga alternativ. Kanske till och med ha en folkomröstning innan vi skriver på avtalet.

Såvida inte den svenska och den finländska regeringen bestämmer sig för att låta Tayyip Erdogan bestämma om asylpolitiken, utrikespolitiken och vapenhandeln, förstås. Vilket vore ett underligt sätt att skydda demokratin.

Korrigerad den 20/5 kl 13.14.