Sverige framställs ofta som ett jämlikt land. Men i hela världen är det bara elva länder som är mer ojämlika än Sverige. Här gynnas börshajar och kapitalägare mer än arbetare.
– Skatten på tillgångar är lägre här än i USA och Storbritannien, säger ekonomijournalisten Andreas Cervenka, som nyligen kom ut med boken Girig-Sverige.
Andreas Cervenka är en prisbelönad ekonomijournalist som har jobbat för bland annat Svenska Dagbladet och Dagens industri – tidningar som många skulle se som höger eller nyliberala. Nyligen kom han ut med boken Girig-Sverige: Så blev folkhemmet ett paradis för de superrika, som kritiserar de senaste decenniernas politik.
– Jag tycker inte det är fel att bli rik. Det jag har problem med är om man blir rik på omfördelningen, säger Andreas Cervenka, under ett webbsänt seminarium som Arena idé anordnade i dag.
Och det är just omfördelningen som han lyfter under seminariet. Han tar upp att Sverige fortfarande har relativt höga skatter på arbete. Men när det gäller skatt på tillgångar är den däremot extremt låg – både USA och Storbritannien har högre skatt på tillgångar, enligt Cervenka.
Det får bland annat konsekvensen att en miljardär med 1 miljard kronor insatta på ett investeringsparkonto som tar ut 50 miljoner kronor i utdelningar som blir hans årliga inkomst betalar mycket mindre andel i skatt (7,5 procent) än den städare som med rut-avdrag städar i hans Djursholmsvilla. Skatten på städarens lön ligger på runt 30 procent.
Orsakerna till de ökade inkomstskillnaderna mellan de som lönearbetar och äger kapital är flera. En är investeringssparkonton (ISK), som infördes 2012, och som innebär skattesubventioner för folk som sparar i fonder och aktier.
Andra orsaker är en politik som successivt minskat beskattningen av de rika genom att ta bort värnskatten, fastighetsskatten med mera. En politik som förts av både borgerliga och socialdemokratiska regeringar.
– Det finns en bred politisk uppslutning om att det här är bra. Då borde fler kliva fram och förklara varför det är bra, säger Andreas Cervenka.
I dag skulle det bli ramaskri om politikerna föreslog att ta bort skattesubventionerna av ISK. Detta eftersom man i Sverige numera anses korkad om man inte försöker göra klipp på bostadsmarknaden eller på börsen. I dag har 3,6 miljoner svenskar ISK-konton. Samtidigt är det främst de allra rikaste som tjänar på ISK. Det är bara 1 procent som äger 35 procent av pengarna i ISK, som i dag ligger på totalt 1 600 miljarder.
Staten har skattesubventionerat ISK med runt 175 miljarder, enligt Andreas Cervenka. 60 miljarder av skattesubventionen har tillfallit 0,3 procent av de rikaste svenskarna.
Bostadsrättsägare gynnas
En annan faktor som påverkat den ökade ojämlikheten är den låga räntan. Det har gynnat bostadsrättsägare, som har kunnat göra miljonklipp på bostäder. Sedan slutet på nittiotalet har kvadratmeterpriset på svenska bostadsrätter stigit med 800 procent. Samtidigt har konsumentprisindex stigit med 33 procent. Hade en hamburgare på en billig snabbmatskedja följt samma prisutveckling som bostäderna hade den kostat 240 kronor i dag.
De höga priserna på bostadsrätter räknas inte in i Konsumentprisindex (KPI), som mäter den genomsnittliga prisutvecklingen för hela den privata inhemska konsumtionen. Samtidigt påverkar ändå bostadspriserna inflationen. För när priserna är höga lånar människor mer pengar av bankerna. Och när mer pengar lånas ut skapar bankerna mer pengar, vilket i sin tur leder till ökad inflation.
Riksbanken ska egentligen vara opolitisk, men genom att ha haft en så lång period med låga räntor, eller till och med minusränta, har man gynnat dem som kan investera i kapital och tillgångar. Samtidigt har man missgynnat de som får in pengar från lönearbete, eftersom inflationen leder till bland annat högre matpriser och hyror.
– Det är en överföring från de som bor i hyresrätt och sparar på banken till någon som lånar mycket och köper tillgångar, säger Andreas Cervenka.
Förutom att detta orsakar en stor ekonomisk ojämlikhet, riskerar systemet leda till en krasch. Andreas Cervenka varnar för att det kan vara så att vi befinner oss i en bostadsbubbla, och att denna resulterar i en liknande ekonomisk kris som på 1990-talet.
– Det kan bli en repetition. Då lånade bankerna ut en massa pengar och sedan blev det en krasch. Det är samma som händer nu. Historiskt vet vi att det det finns en ökad risk för finansiella kriser om de har föregåtts av perioder med ojämlikhet, säger han.
Andreas Cervenka anser att det behövs omtag när det gäller skattepolitiken och penningpolitiken. Dessutom frågar han retoriskt: ”Har vi stramat åt för bankerna tillräckligt”?
Ett argument emot att höja eller återinföra skatter på kapital är att miljardärer skulle flytta från Sverige. Men med dagens skattesystem finns en annan risk – att människor lämnar sina lönearbeten för att istället börja investera på börsen.
– Vi vill inte ha en nation där de flesta är daytraders och går i pension vid 40. Sverige har tidigare haft en progressiv beskattning som har gått ut på att det ska löna sig att arbeta. Men här har vi ett kraftigt avsteg från detta, säger han.
År 1996 fanns det 28 miljardärer i Sverige. Vid halvårsskiftet år 2021 fanns det 542 miljardärer, enligt Andreas Cervenkas egna uträkningar. Men han är inte säker på att han hittat alla. Det kan finnas fler. Samtidigt har de allra fattigaste i Sverige blivit så fattiga att de lever på skulder.
– Fördelningen av tillgångar är väldigt ojämn i Sverige, säger Andreas Cervenka.
Läs mer:
