Resa till Paris med 40 unga för klimattoppmötet. Stödja medmänniskor som hotas av utvisning. Mingla med ministrar i Almedalen. Fjällvandra i Sapmís storslagna natur. Demonstrera i Jokkmokk mot förödande gruvexploatering. Arrangera kurser i allt från inkludering och alkoholnormer till miljökamp och feminism. Rädda Råstasjön och Ojnareskogen från förstörelse. Lära sig om kamratstöd i Kroatien och Alperna.

Allt detta är bara ett litet urval av vad jag, en enskild 20-årig aktivist, har varit med om det senaste året. Det är inte resultatet av några privata ansträngningar. Tvärtom har jag fått vara en del av allt detta tack vare mina folkrörelser. Om detta handlar denna krönika: folkrörelsernas, engagemangets och den kollektiva kampens oerhörda betydelse. Både för att världen ska utvecklas i en solidarisk, frihetlig och hållbar riktning – och för alla oss som engagerar oss i föreningar, rörelser och nätverk.

I mitt liv har ungdomsförbunden en särskild plats. Som många andra yngre och äldre aktivister har jag här utvecklats mycket, både som medlem och människa. I aktioner, fester och kurser bildar ungdomsrörelsens kompetenta, omtänksamma och visionära medmänniskor, som kan påverka sin omvärld både nu och i framtiden.

Ta Fältbiologerna som exempel. Denna progressiva förening för ungdomar som vill ut i naturen och in i miljödebatten har sedan år 1947 givit generationer av naturnördar och miljökämpar kunskap, vänner och minnen för livet. Ett av mitt livs bästa beslut var att gå med i Fältbiologerna, en förening som skänkt mig några av de coolaste, roligaste och mest intensiva stunderna i mitt liv – på allt från aktivistkurser, avverkningsprotester och aktioner till fjällvandringar, fågelskådning och filmkvällar.

Fältbiologerna är bara ett av över 100 ungdomsförbund i Sverige. Denna ungdomsrörelse gör underverk för ungas mentala hälsa, skapar trygga mötesplatser fria från förtryck där vi kan träffa vänner och förebilder och driver ständigt på samhället i progressiv, medmänsklig och upplyst riktning. Ungdomsförbunden bidrar till och med till det ”sociala kapital” (bland annat i form av tillit) som statsvetaren Robert Putnam fastslagit är ett fundament för en välfungerande demokrati.

Dessa positiva effekter gör att makthavarna självklart borde stödja ungdomsrörelsen med ekonomiska resurser, lokaler att låna och ett lyssnande öra – något som tyvärr händer alltför lite i dag. Det är en skandal att ett genomsnittligt ungdomsförbund de senaste 10 åren förlorat över 20 procent av sitt totala statsstöd – och det statliga stödet till den växande ungdomsrörelsen har inte ökat en enda gång på ett decennium. Detta måste förändras.

Mitt viktigaste budskap är dock inte till makthavarna, utan till dig som läser detta. Engagera dig! Gå med i en förening! Förändra världen! För att låna antropologen Margaret Meads vackra formulering: ”Never doubt that a small group of thoughtful, committed citizens can change the world. Indeed, it is the only thing that ever has.”